Betyg: 4 monument
Döden och livet, kärleken och kreativiteten, lögnen och sanningen. Pretentiöst, men väl genomfört. Stundtals gammaldags, stundtals mycket modernt - men hela tiden vackert.
Den åldrade regissören drömmer och våndas inför sin nya film, han har inget att ge mer än märkliga drömmar och en mängd kvinnor han på olika sätt lovat kärlek. Av det blir det ingen film, men en fin berättelse om att åldras, växa upp, vara ärlig och ta emot det som faktiskt ges. Från den klaustrofobiska inledningsscenen till avslutningens långdans har något faktiskt hänt. Kanske ger olika tider olika svar på vad.
Här förekommer präster, nunnor, munkar, kardinaler och biskopar enbart som rekvisita samtidigt som frågan ställs hur regissören ser på katolska kyrkan och Marx. Svaret blir tyvärr aldrig uttalat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar