Betyg: 2 monument
En sorts komprimerad berättelse om imperialism: om den europeiske mannens överhöghet, om engelskan som självklart språk, om slaveri som straff och misstänksamheten som människans grundhållning. Men också om människans ensamhet, om beroendet av andra och i grunden frågan om vad som är hemma.
Frågan reser sig dock: Varför valde Luis Buñuel att göra denna film, som faktiskt inget annat gör än befäster kolonialismen? Ändå är det bästa den teologisk dispyten om Djävulen, Guds allmakt och syndens realitet som faktiskt Fredag vinner. Kanske visar Buñuel sig tydligast i just den scenen? I övrigt citat ur Psaltaren 23 och 50. Den förstnämnda med ekoeffekter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar