Norsk motståndskamp under Andra världskriget, sabotage och propagandakrigföring mot ockupationsarmén. Även om det börjar i Finska vinterkrigets trauma så skildras det som pojkdrömmar, romantiska äventyr och patriotism. Visst ställs då och då kritiska frågor om motståndskampen, men mest handlar det om manlig fåfänga och manlig självgodhet. Det blir aldrig spännande, inte ens när sprängmedlet apteras någon meter bakom ryggen på de tyska soldaterna. Mest beror det på att det saknas gestaltning, personerna blir inte levande, de är fyrkantiga och endimensionella utan utveckling. Till slut blir det ointressant att följa dem.
Intressant är dock frågan till Gud som Max ställer i slutet. Jag menar att svaret ges av Jesus i Lukasevangeliet ”Låt de döda begrava sina döda” (Luk 9:60). Livet är viktigare än döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar