Sidney Poitier är magnifik. Jag vill bara säga det.
Ett mord, en svart polis som hamnar i utredningen av misstag, en svärm av rasistiska poliskollegor, konflikter, positionsförskjutningar och slutligen en sorts försoning på gränsen till vänskap. Det är fint spelat, spännande och oerhört snyggt filmat: Mrs Colberts händer, orkidéerna, Virgil Tilberts svala leende och vem det är som bär väskan när tåget slutligen faktiskt går - det är mästerligt skildrat.
Och musiken är i särklass - särskilt titelmelodin med Ray Charles!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar