Inledningsvis märkliga masscener i en sorts östtysk forntid, sedan mer kulisser och så kommer samma scen tillbaka på slutet men med omvända roller. Elegant? Nej, ganska fånigt och rätt futtigt. Här har stora muskler prioriterats framför gott skådespeleri och det hjälper inte hur mycket stop motion det läggs in, det blir inte mer spännande för det.
Intressant är teologin, hur grekernas gudapanteon tolkas efter nutida, något konservativ kristen teologi så att Zeus och Gud i vår tappning liknar varandra och då blir ju Herkules, som ju är Zeus son, en kristusgestalt. Det är oerhört tydligt att det är tänkt så! Intressant som fenomen, men samtidigt gör det Herkules ganska ointressant. Kristus är något annat än ett kraftpaket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar