Betyg: 4 monument
Det handlar om att vara människa. Människa med all den tafflighet och storhet det innebär. Just så tafatta och klumpiga som vi kan vara, just så blyga och bortkomna som vi kan känna oss - kanske lite mer ändå! Och just så beslutsamma som vi kan känna oss, just så modiga och beredda att trotsa utmaningar som vi kan våga vara- kanske lite mer ändå!
Misslyckandet bär oss genom det smärtsamma mötet mellan Jack och Connie. Två ensamma, tafatta människor i New York. Men misslyckandet vänds till något annat, precis som hos profeten Jesaja i profetian om den blommande ödemarken (Jesaja 35:1-10). Tillsammans får de ödemarken att blomma. Det tafatta blir ömsint, det osäkra blir stadigt, ensamheten delas. "Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken." Profetian illustreras av Jacks visualiseringar när han ska lära sig simma och laga mat. Av motorvägen blir en simbassäng, av de tomma händerna en kockkniv och en pepparkvarn.
Filmen bygger på en pjäs, vilket märks för det är en tät story. Därifrån saknar jag originaltitelns profetiska ord "Jack goes boating" - han som inte ens kan simma!
P.S Soundtracket är magnifikt där särskilt Psaltarens 137:e psalm spelar en central roll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och vilken är den 147:e psaltarpsalmen, undrar en som inte kan Bibeln utantill.
SvaraRaderaDet ska vara den 137:e psalmen. "Vid Babylons floder satt vi och grät när vi tänkte på Sion". I filmen sjungen i reggaetakt: "By the rivers of Babylon, there we sat down, when we remembered Sion".
SvaraRadera