Betyg: 3 monument
En långsamt berättad skildring av utanförskap och hårt arbete. En judisk familj emigrerar just efter Andra världskriget från Lodz i Polen till Bryssel i Belgien där det finns släktingar som ännu är i livet och där de efterhand startar ett skrädderi. Hela filmen är minnen berättade på jiddisch av regissörens mor men illustrerade med dokumentära bilder från åttiotalets Bryssel, en ganska nedgången stad. Då och då ackompanjeras bilderna, minnena av en sång och då och då av dramatiserade scener. Effekten blir att detta som är en familjs öde blir alla invandrares öde på något vis - det är inte just sent fyrtiotal som är intressant, utan staden som sådan under alla sorters tider, även idag. Hur den tar emot, respektive inte tar emot de främmande. Och vad som krävs för att passa in - om det ens är möjligt. Slutscenens tomma rum talar för sig själv i den frågan.
Poetiskt och lågmält - kanske lite för lågmält - men vackert med rösten som talar ett språk som jag aldrig hört men på något vis känner igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar