Alice i underlandet (1951)

Betyg: 3 monument

Mycket elegant och mycket snyggt, på sina ställen ganska roligt - men Alice är för förnumstig och mer en liten dam än en flicka. Det sker inet heller någon utveckling hos henne, hon lär sig inget om sig själv, hon är densamma när hon vaknar i gräset som den som föll ner i kaninhålet. Kanske är det femtiotalet då filmen är gjord som spökar. Själva berättelsen har mer märg än så här. Men det är fint tecknat, med alla figurer och varelser som ständigt dyker upp och försvinner. Disneys specialitet att lägga bilder och händelser till musik får här sitt fulla utlopp. Trivsamt och ofarligt anarkistiskt. Bäst är igelkottkrocketten.

Den skyddande himlen

Betyg: 4 monument

Det börjar i den utpräglade kolonialismen. Tre amerikaner anländer till Nordafrika strax efter Andra världskrigets slut och genast samlas både barn och arbetslösa vuxna runt dem för att bära deras baggage och putsa deras skor. I slutet av filmen har öknen tagit allt i från dem - liv, vett, kärlek, framtid ... På så vis en mycket effektiv kritik av just kolonialismen. Men det är inte den politiska tendensen som är behållning utan själva öknen och de miljöer som öknen formar; lerstäder, beduinläger, oaser. Det är en makalöst vacker film med sanddyner i glödande sol, kamelkaravaner om kvällen och en himmel där ovan som inte bryr sig så mycket men på något vis skyddar dem ändå.

Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Betyg: 3 monument

Som gammal rollspelare blir jag nog mest besviken. Det är för fånigt och en alltför tunn story. Ett hederligt rollspel har mer att berätta än denna film. Men det är elegant gjort: bra miljöer och snygga monster även om hjältarna är mer löjliga än pålitliga. Också fint att få se Svärdkusten och Baldurs Gate.

Det handlar om att vara en familj, att inte ljuga för barn och om att tro på sig själv. Klassisk Hollywoodmoral. Det som dock är intressant är att misslyckandet blir en drivkraft och Paulus ord om att när jag är svag då är jag stark (2 Korint 12:10) citeras rakt av. Bäst är ändå att äntligen få se en ugglebjörn/owlbear, som jag mött i rollspel flera gånger och inte alltid besegrat.

Belladonna of Sadness

Betyg: 3 monument

Det är mycket grymt, men också mycket snyggt och ganska så psykedeliskt - så är filmen också gjord 1973. Det är medeltid och den vackra Jeanne blir utsatt för sexuella övergrepp av slottsherren i den lilla stad hon bor. För att hämnas ingår hon en pakt med djävulen, vilken ger henne både kunskap och magisk kraft. 

Kraftfulla kvinnor som gör uppror, maktfullkomliga härskare, en lismande djävul, digerdöd och medeltida bestraffningar. Historien i sig är inte så intressant det är sättet filmen är gjord som är det speciella. Den är tecknad på ett mycket tidstypiskt sätt, med roterande bilder, färgstänk och flytande tusch. Mycket snyggt, men ganska udda.

Patterns

Betyg: 4 monument

Fred Staples handplockas från en småstad i Mellanvästern till New York och en stor firmas huvudkontor. Där härskar sedan nyligen grundarens son med järnhand och Fred som mest är glad för tjänsten förstår så småningom att han är tänkt att ersätta vice VD:n, en av företagets trotjänare som nye chefen vill ha bort. Problemet är att han gillar den äldre mannen och uppskattar både hans erfarenhet och humanism. Konflikten dras till sin spets där det bara ges två alternatv; att vara tyst och leva med den egna fegheten, eller att stå upp för medmänsklighet och riskera tjänsten och bostaden och allt, något hans fru inte går med på. Det slutar inte riktigt som vi tror.

Mest ett kammardrama om moral, hänsynslöshet, företagande, ledarskap och hur det moderna Amerika formas. Intressant miljö, ett stort kontor med eleganta chefsrum där sekreterarna sitter vid sina små bord i korridoren utanför. En annan intresant sak är kyrkklockorna som ringer vid flera tillfällen. Ett stadsljud? Ett ljud som vill påminna om det förgångna? Eller om medmänsklighet i en värld av kalkyler och logistik?

Jurassic World: Dominion

Betyg: 4 monument

Det är snyggt gjort med urtida djur i modern stadsmiljö - flygödlor bygger bo på skyskrapans topp, en liten triceratops bökar bland soporna... Det som har hänt är ju just det. Dinosaurierna har spritt sig över jorden på nytt; i skogar, hav och städer. Människorna måste lära sig leva tillsammans med dem. Men, ett forskarteam med världsherraväldeambitioner i allians med storfinansen samlar in så många av dem som möjligt för att kunna utnyttja dem på olika sätt - det gäller även en fjortonårig flicka som visar sig vara född utan fader, dvs hennes mamma har reproducerat sig själv (en sorts jungfrufödsel). Flickan är unik och hennes fosterförädrar kämpar för att först hålla henne gömd, sedan för att befria henne.

Det handlar om klimatet, om cyniska företag, om solidaritet, om maktfullkomlighet och om möjligheten att ställa saker som man gjort fel tillrätta. Men mest handlar det om att få visa upp så många olika dinosaurier som möjligt, och de är oerhört snyggt gjorda, verkligen sevärda! Här finns ett par uppenbara vinkningar till Guldkompassen, laserstyrda mördardinosaurier, en uppräkning av Egyptens plågor från 2:a Mosebok, en ond man med pannlugg och en hel del Girl Power.

Gone in 60 Seconds (2000)

Betyg: 3 monument

Familjen står i centrum; broderskärlek och en moders böner. Sedan är inte kärleken mellan bröderna helt igenom så enkel och ömsesidig, men det är filmens grundtema. Till det mängder av bilar, snygga lyxbilar, som alla stjäls och samlas på ett containerskepp i Los Angeles hamn. Allt går ut på att stjäla 50 lyxbilar på fyra dagar - då får lillebror gå fri från den vedervärdigt brittiske gangster som har honom på halster. Storebror som slutat stjäla bilar och istället leder en go-cartbana för barn, accepterar uppgiften för mammans skull och sedan blir det action. Men alldels för mycket och för rörigt och svåröverskådligt. Det blir inte bättre av den här typen av filmers sedvanliga samling av clichéartade kriminella; datageniet, den snygga, glidaren (svart förstås), den tyste hårdingen, den snälle, teknikern och så den gode hjälten: Nicolas Cage!

Ganska stereotypt skådespeleri, några spännande biljaktscener, men annars svårt att förstå vilken bil som är vilken och varför det skulle vara så svårt att stjäla dem. Här skämtas om Bibelförsäljare, och vi kan ana någon Mariastatyett ibland. Bäst är barnen som kör Go-cart och poliserna som hela tiden ligger steget efter.

Hjärtpunkten

Betyg: 4 monument

Vi befinner oss i Sierra Leone (brittisk koloni) under Andra världskriget. En sorgsen och uppgiven polisofficer lånar under oklara omständigheter pengar för att låta sin fru göra en semesterresa till SydAfrika. Kärleken är sedan länge borta, kvar finns bara minnet av deras döda dotter. Men då en grupp flyktingar från ett torpederat fartyg når Freetown, vaknar livet på nytt och han inleder en passionerad affär med en av de överlevande. Problemet är att han redan är gift, och katolik! Egentligen blir det först ett problem då han ska gå till mässan och måste bikta sig och få absolution. Han vägrar, för det skulle innebära att han måste ge upp sin förälskelse, och inser att han nu är fördömd - han har "sparkat på Gud när denne ligger ner". För den fördömde finns ingen återvändo, bara den laddade revolvern. Ändå blir han befriad i slutscenen, grymt i viss mån - men teologiskt begripligt. Boken bygger, som man kan ana, på en roman av Graham Greene.

Mest teologi, men också en del diamantsmuggling, spioneri och kritik av kolonialmakten. Bäst är soundtracket som besår av endast centralafrikansk musik. Filmen är inspelad på plats, så både bild och ljud ger en stark lokalfärg.

Det gyllene skinnet

Betyg: 4 monument

Jag är svag för gamla svärd-och-sandal-filmer. Denna inte minst. Vackra vyer, män i kortkort, höga klippor, knallblått hav och ett riktigt äventyr. Jason har blivit fråntagen sitt kungarike och för att få det tillbaka behöver han finna det legendariska gyllene skinnet. Problemer är att endast gudarna vet var det finns. Han bygger den starkast båten i världen och samlar den bästa besättnigen som går att finna, bla är Herkules med ett tag. Genom vådliga äventyr där gudarna från sin Olymp följer resan som vid ett brädspel (och stundtals spelar med Jason och hans män som spelbrickor) finner han till slut både skinnet och den vackra Medea (?!).

Filmen är gjord 1963 och den vore inget utan Ray Harryhausens trickfilmning som är makalös. De möter titaner, harpyor, en hydra och odöda skelettkrigare. Lite töntigt, men charmigt och för sin tid fantastiskt - särskilt den enorma titanen som har, precis som Akilles, sin svaghet i hälen.  I denna modernisering av myten handlar det om att hitta sig själv och att våga stå självständig gentemot gudarna, deras tid är ju ändå snart förbi.

I sanningens namn

Betyg: 4 monument

En amerikansk stridsvagn slås ut av de egna trupperna under en förvirrad strid under Kuwaitkriget. Mörker, kaos och nervositet gör att man misstar stridsvagnen för fienden. Den ansvarige officeren (Denzel Washington) hålls om ryggen av militäretablissemanget och saken tystas ned. När han i ett annat ärende undersöker en kollegas postuma hjälteinsats blir han påmind om sitt eget ansvar. Historien han undersöker är mer komplicerad än han först tror och liknar alltmer hans egen historia. 

Mycket PTSD, mycket bra skådespeleri, förutom Denzel Washington är Mat Damon lysande som traumatiserat, knarkande sjukvårdsbiträde. Det blir till en film om vad kriget gör med soldaterna; om svek, vänskap, solidaritet, och att ge sitt liv för andra. Men framförallt är det en illustration till Jesu ord: ”Sanningen ska göra er fria” (Joh 8:32).