En arrogant, hårdmaterialistisk skitstövel till kirurg, Steven Strange, råkar i en bilolycka förstöra sin händer och hela hans värld rasar samman. Från rå ateism och en benhård tilltro till naturvetenskapen hamnar han i Kathmandu och blir en lärjunge till "den äldste" (Tilda Swinton), en krigare som försvarar världen med andliga och psykiska krafter mot ett hotfullt universum. Snart blir Strange en av de främsta eleverna och hans bindning till det egna jagets förträfflighet börjar vika. Det ekar ibland av orden från psalm 285 (vers 4) i Den svenska psalmboken: "Gud, för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag".
Det handlar mycket om tid, liv och död. Om att stoppa tiden, få den att gå baklänges, om döden som fiende eller som en konsekvens av livet. Och i förlängningen etik, vad gör du av den tid du har, av det liv du får? Det är snyggt gjort, men samma effekter med verkligheten som vecklas ihop och rullar runt sin egen axel blir lite tjatigt i längden. Kul första gången. En del eleganta repliker, men en relativt tunn story. Effekterna är viktigare än handlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar