Det grymma havet

Betyg: 3 monument

Det börjar med vågor, vågor som aldrig ger med sig och havet som inte bryr sig om människorna. Ändå är människorna där i sina båtar, rädda, beslutsamma, ständigt beredda. Det är 1940-tal och kriget i Atlanten pågår som värst. Tyskarna anfaller de allierades konvojer och vi får följa ett av de brittiska eskortskeppen i hennes jakt på ubåtar och i arbetet med att rädda dem vars skepp blivit torpederade. Mycket död, många sjunkbomber, många svåra beslut som måste fattas. 

Vi får vara med om ett typiskt PTSD-anfall långt innan diagnosen ställdes (filmen är från 1953), Herrens bön läses när skeppet och de flesta männen går under. Då skulden känns för tung hos de överlevande hjälper bara gin - och möjligen böner. Kanske handlar filmen om vänskap, en vänskap i dödens närhet, en vänskap som jämförs med vänskapen mellan David och Jonatan som det berättas om i Första Samuelsboken. Så är det ju med de flesta krigsfilmer.

Det märkligaste är att den sång de sjunger för att hålla sig vid liv i de genomfrusna livbåtarna, sjöng vi vid lågerbålet i min tidiga ungdom: "Under ett yvigt päronträd/Under a Spreading Chestnut Tree".

En midsommarnattsdröm (1999)

Betyg: 4 monument

Välspelat och snyggt gjort, men Shakespeares text är ändå det bästa: elegant, snabb och träffsäker. Scenen är satt till början på nittonhundratalet i Toscana och det rustas till bröllop - en klassisk öppning med mängder av tjänare som går om varandra i förberedelserna. Snart förstår vi plotten - komplicerade kärleksrelationer där den som älskar inte blir älskad och tvärtom. I en sorts omtanke om människorna lägger sig älvkungen Oberon i deras relationer med hjälp av Puck, som tar fel och det blir än mer komplicerat. Till detta ett amatörteatersällskap som repeterar en pjäs "Pyramus och Thisbe" inför furstens bröllop. Till slut reds allting ut och det slutar lyckligt. 

Till skådespeleriet och kostymerna måste läggas musiken - elegantast när Mendelssohns bröllopsmarsch spelas, skriven till just denna pjäs. Här finns en religionsteologiskt märklighet när det visar sig att den "gosse/page" som Oberon och hans drottning Titania bråkar om är en avatar av guden Krishna. De romerska smågudarna vill ha makt över hinduismens främste gud (!) - kanske är det i sig ett mer eller mindre omedvetet bevis på gudarnas/människornas hybris. Roligast är mannen som spelar mur i pjäsen i pjäsen (bilden).

Alien vs. Predator 2/ Requiem

Betyg: 2 monument

Uppföljare till Alien vs. Predator dock med ännu sämre manus och sämre skådespelarinsatser. Men samma mörker som i alla de andra Alien-filmerna, men denna gång mörker i skogen, i kloaker, i staden i ösregn om natten och i nedsläckta sjukhuskorridorer. En rymdskepp med en hybrid (Predalien) kraschlandar i Colorado och lokalbefolkningen blir snart offer för de aliens som kräver kroppar för att utvecklas. Det sprider sig snabbt och Nationalgardet kallas in, men står maktlösa. Det finns bara en slutgiltig lösning.

En film från 2007 som helt följer Donald Trumps agenda om den opålitliga federala makten. Det blir åter en film om den enskilda människans förtvivlade kamp mot centralbyråkratin (och en del monster, förstås). Det känns rätt unket, men det är inte det största problemet - utan det handlar om att i dunklet, i alla de här mörka vrårna kan åtminstone inte jag skilja ut vem som är vad. Är det en Predator, eller en Alien eller är det själva Predalien? Det blir bara en mängd lemmar som rör sig i dunklet (se bilden) och det är rätt trist.

Huckleberry Finns Äventyr

Betyg: 2 monument

Vi möter en ung Elijah Wood som Huckleberry Finn och han gör nog så gott han kan. Men de lyckas aldrig få riktigt liv i Mark Twains Huckleberry Finn, den Huckleberry Finn jag minns från min barndoms läsning - frihetens och respektlöshetens apostel som både var avundsvärd och ömkansvärd. Här blir han mest en ordinär buspojke. Ändå finns här en grundläggande humanism och ett tydligt avstånd från slaveriet (trots att de goda kristna hänvisar till Bibeln när de jagar förrymda slavar) - men mest är det en skildring av människans ynklighet, den vuxna människans ynklighet. Hyckleri, enfald, lögn, våld, självgodhet ... Bättre än så blir inte människan, om hon inte förblir ett barn.

Roligast är det påhittade teckenspråket.

Triumfens ögonblick

Betyg: 3 monument

Löpning och psalmsång. En lite udda kombination i en film, men när berättelsen om Eric Liddell och Harold Abrahams, två av Storbrittanines främsta löpare, ska berättas krävs det att religionen är med. Eric Liddell är presbyterian och missionär, Harold Abrahams jude och för dem är religionen både en grundläggande identitet och en hämsko. Till detta kommer, nationalitet, klass, tradition och diskussionen om amatörism contra professionalism. Men det håller inte helt igenom - för fragmentariskt, för mycket sprinterlopp i slow-motion och för mycket yta. Snygg sådan, men dock yta.

Det citeras ur Bibeln vid ett flertal tillfällen, kanske är Jesaja 40:31 och Matteus 10:32 de mest betydelsefulla. Annars gillar jag mest att de spelar Marseljäsen på säckpipa och när de sjunger Blake på begravningen i slutscenen.

Alien vs. Predator

Betyg: 3 monument

En spinoff från de tidigare Aliens-filmerna, men med sämre manus och skådespeleri. Dock tillräckligt spännande för att vara sevärd. En grupp av världens främsta arkeologer samlas i Antarktis för att undersöka en pyramid dold djupt under isen. Den visar sig vara all mänsklig civilisations vagga och härstamma från yttre rymden. Bara det är ganska fånigt med arkeologer som genast kan tolka tecknen, språket och symbolerna. Det expeditionen inte vet är att pyramiden egentligen är en jaktplats där de utomjordiska Predatörerna jagar de lika utomjordiska Aliens - vilka (som vi ju vet) kräver kroppar att växa i för att bli jaktmässiga. Det är därför människorna lockats dit.

Själva idén är att människorna hamnar mitt emellan jägarna och villebrådet - som inte ger sig frivilligt. Och då måste människorna välja och de väljer enligt den gamla maoistiska doktrinen: "min fiendes fiende är min vän". En hel del spring i trånga gångar, mörka prång och gruvliga schakt. Ond, bråd död och ett, faktiskt, ganska oväntat slut. Bästa repliken är när arkeologerna först kommer in i pyramiden: "Det är som att hitta Moses DVD-samling!".

Le Mans '66

Betyg: 4 monument

Ett klassiskt bibliskt tema; den rättfärdiges kamp mot orätfärdigheten, eller översatt till amerikanska; den lille mannens kamp mot korporationerna. En före detta racerförare och en bilmekaniker får i uppdrag av Ford-koncernens högsta ledning att skapa en bil som kan vinna över Ferrari-stallet i Le Mans. Men det visar sig att det inte räcker med bilen, det krävs en förare också. Här börjar problemen, den förare - Ken Miles - som kan vinna loppet accepteras inte av Fords ledning. Det handlar om kampen mot de egna (ledningen/byråkratin/överklassen) mer än om själva tävlingsmomentet.

Spännande trots mitt bristande bilintresse, mycket beroende på ett gott skådespeleri och ett mycket bra manus där det inte är kampen på racing-banan som står i fokus, utan spelet i kulisserna bakom. Fint om kärlek, vänskap och hederlighet. Bäst är Christian Bale som Ken Miles när han småpratar med sin bil under tävlingarna.

Mazes and Monsters

Betyg: 3 monument

Det krävs nog att du, som jag, är gammal rollspelare för att riktigt uppskatta denna TV-film där en ung Tom Hanks gör en av sina första stora roller. Utgångspunkten är moralpaniken kring rollspelen på tidigt åttiotal och hur de inte bara skapar problem med skolgång och läxläsning utan helt enkelt skapar psykoser. En grupp ungdomar på ett college blir vänner genom att spela rollspel. Alla har de sina historier, sina knepiga familjerelationer att på olika sätt förhålla sig till, men i rollspelet är de fria. Det ger mig associationen till Jesu ord i Matteusevangeliet 10 om att ”ta sitt kors”.

Det som händer är att ungdomarna flyttar ut rollspelet från studentrummen till ett närbeläget, avstängt grottsystem där det är tillträde förbjudet. När spelet blir ”verklighet” bryter psykosen fram. En psykos som skulle ha kunnat framkallas av något annat likaväl. Det är otäckt, men också snällt. Sorgligt, men också fint om vänskap, sorg och längtan efter att få vara någon annan. Snyggast är infarten till Manhattan - över Queensboro Bridge, antar jag. Sämst är nog skådespeleriet - ingen spelar särskilt övertygande. 

Valerie and her Week of Wonders

Betyg: 3 monument

Mellan idén om att människan övergivit Gud (syndafallet) och idén om att Gud övergivit människan befinner sig Valerie där hon i smyg äter äpplen, kikar genom nyckelhål och känner längtan på ett sätt hon inte känner igen. Hon går från barn till vuxen genom en mörk tablå av sexualitet, rigid kristendom, svekfulla anförvanter, vampyrism och längtan efter tillhörighet. Allt är mystiskt, surrealistiskt, vackert och stillsamt, dock med en hel del överlastad symbolik.

Bäst är musiken av Luboš Fišer, bara den är magisk i sig. 

Night of the Living Dead

Betyg: 4 monument

Kanske är musiken det som skapar hela stämningen. Enormt suggestiv och definitivt en bärande part i det som kanske mest är ett kammardrama där sex personer barrikaderar sig i ett övergivet hus medan en hord av zombier långsamt försöker ta sig in. Snyggt, spännande och med slutscenens tragik en tydlig del av sextiotalets samhällskritik (filmen är från 1968). Snyggt spelat, särskilt av Duane Jones som Ben. 

Det är de obegravda som kallas till liv av meteoritens strålning. Det talas om att de döda bara är kadaver som bör eldas upp, men tydligen ger begravningsritualets fridslysning ro åt de redan begravda. Det finns en teologisk poäng i det!