Betyg: 3 monument
Det är slutet av 1100-talet, det är kallt, det är juletid och det är teater. Henry II samlar sin hustru (som han hållit inlåst i tio år) och sina tre söner för att under juldagarna utse den som ska ärva riket. Nu är alla de fem inblandade fostrade till intrigmakare och har varsin agenda - eller i några fall flera agendor. Det visar sig också i filmens slut att frågan återstår att lösa. Kanske har något hänt, kanske inte. Men det slår gnistor om det i vilket fall.
Fantastiskt skådespeleri och manus - vilket också premierades vid oscarsgalan 1969. Men särskilt bra film är det inte. Jag har skrivit det förr, god teater behöver inte blir bra film. Men när Katharine Hepburn ömsom gråter, ömsom hånar sin make med knivvassa repliker kan jag inte annat än njuta. Här får vi ta del av sexualitetetens roll i historien, se en helt bortkommen biskop, förstå de tre vise männens rent praktiska problem och höra den vackraste repliken: "barnen är allt vi har".
Intressant är att vi känner redan två av sönerna: Rikard Lejonhjärta och Prins John. Prins John är lika enfaldigt slug och girig som i Disneyversionen av Robin Hood. Rikard är dock inte fullt så ädel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar