Betyg: 3 monument
Ett mycket spännande intro där en man sitter på torget och blir rakad, till och med näshåren beskärs! Det är den rättrogne, lite enfaldiga, godhjärtade och panke Ibrahim som med sina två fruar och sju barn lever ett stilla liv i Dakar. En dag får han en postanvisning på 25 000 franc (en förmögenhet för honom) och ett brev från en systerson i Paris. Brevet kan han som analfabet inte läsa och postanvisningen kan han inte lösa in då han inte har någon id-handling. Under filmens gång försöker han ta ut pengarna men blir ständigt lurad av ondsinta människor, samtidigt som hans grannar vill ha del i hans nyvunna rikedom. Det är inte lätt att vara en god människa, "prisa Gud!". Slutet är trots allt hoppfullt - filmen är ju gjord 1968 och förändring ligger i luften.
Snygga scener och mycket snygga kläder, särskilt kvinnornas (inklusive turbarner). Mycket bön och åkallan av Gud. Egentligen en allmänmänsklig en saga om hur ondsinta människor skor sig på andra. Selma Lagerlöf hade kunnat skriva den och placera samma historia i värmlandsskogarna. Kanske med en annan upplösning dock.
Bäst är de giriga grannarna som klagar på att "Ibrahim bara lyssnar på sina fruar nuförtiden, vart har solidariteten tagit vägen!" och den improviserade sången om postanvisningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar