Smutstvätt

Betyg: 3 monument

Absurd och socialrealistisk, grov och poetisk. Poeten Charles Serking (aka Charles Bukowski) återvänder till de förlorade änglarnas stad, Los Angeles - till sin exfru och hennes älskare, till sin skrivmaskin och alla ölburkarna, till hyreshuset med de vilsna barnen, till alkoholen - som han aldrig lämnat - och till kvinnorna som han ständigt åtrår, unga, gamla ... En ganska omöjlig film efter meetoo, men ömsint och fin på sitt sätt som en sorts skildring av och hyllning till de undanstoppade, de misslyckade, de udda människorna i USA. Alla försöker de på något desperat vis att vara någon annan, men sitter fast i den de är. Allt ackompanjerat av Charles Bukowskis egna ord lästa av en stillsam berättarröst. Det är vackert! Men Barfly som också bygger på Bukowskis liv är en bättre film.

Ben Gazzara är alldels för snygg och välbevarad för att vara så alkoholiserad som Charles Serking framställs, annars är det bra rolltolkningar och då gillar jag särskilt de litterära agenterna i New York, så fullkomligt taffliga i relation till hans drickande. I övrigt får vi i en sorts udda föreläsning reda på att Jesus har stil.