Betyg: 4 monument
Kanske är själva prärien med sin oavbrutet blå himmel själva huvudpersonen. Människorna är bara tillfälliga gäster. Prärien tillhör bisonoxarna, vargarna, mössen, tranorna, hästarna, hundarna, mulorna, turkduvorna - men aldrig europeerna. Prärien tillhör dem som vördar den och lever med den. Löjtnant John Dunbar i nordstatsarmén är en av dem som hamnar där som en inkräktare, men växer in i landskapet och de människor som lever där och alltid har levat där - långt före conquistadorerna. Det börjar i manlig ensamhet, men slutar i kollektiv gemenskap. Bara det är snyggt, även om Kevin Costner är ganska enahanda som skådespelare.
Det är mycket välgjort, långsamt men genomtänkt. Stundtals lite fånigt med identitetsbytet, men det är ok i slutänden. Här finns en självklar gudsnärvaro, om det så är Fadern eller den store Anden. Bäst är ändå alla djuren och det språkliga - både talat och skrivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar