Det sägs ibland att frukten som växte på Kunskapens träd i Bibelns första skapelseberättelse var ett granatäpple. Här tycks så vara fallet, då granatäpplet har just den betydelse som frukten ges i bibelberättelsen: Äter ni den "kommer ni att dö" (1 Mos 3:3). Frukterna växer på ett märkligt sorts sagoträd (inte alls ett granatäppelträd!) i ett fantastiskt sagolandskap i en tid bortom tiden - där allt är så där lagom gammeldags förutom pappans medidcin som han får på det som kanske är ett mentalsjukhus. För det är en udda saga, där vi inte riktigt vet vad som är vad. Är pappan på riktigt, lever han, är han sjuk? Flickan det handlar om möter honom bakom oöverstigliga murar, men de samtalar fritt om Gud och livet.
Fantastiska miljöer, så mättade av färg att de nästan spricker, ett långsamt panorerande foto (se bilden) som arbetar med fokusförskjutningar och till det ett nästintill ständigt fågelkvitter. Det är fascinerande men alltför överlastat med symboler: enhörningar, brunnen som står i centrum, trädet med frukten, flickans blödande händer, herden, vattenkruset ... allt är laddat och du blir rent trött av att inte kunna vila ens i det oerhört långsamma tempot.
Nog en sorts psykoanalytisk skildring av en ung flickas väg från barndom till vuxenblivande, med död, avsked, smärta, blod, och ensamhet som huvudingredienser. Tyvärr väldigt lite av hopp och framtid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar