Sorgen är så stark; sorgen över en död son, en död bror, en död pappa, en död människa som kanske älskat en - sorgen är så stark att den bär genom våldet, genom upploppen, genom exklusiviteten, genom fasciststaten, genom klasskriget. Sorgen gör det goda möjligt i en ond värld.
På ett exklusivt sjukhus vårdar den ensamma sjuksköterskan Jean Thomas (Jodie Foster) skadade gangsters med hjälp av endast en vårdare och extrem hightec. Miljön är sunkigt 1900-tal, men vi befinner oss i juni år 2028. Allt vatten är privatiserat, och folket gör uppror. Den lokale gangsterbossen Vargkungen regerar över både polis och kravallstyrkor i Los Angeles och han är Jeans uppdragsgivare. Men i ruset av smärtstillande medicin avslöjar han den sanna bakgrunden till Jeans sorg. När sanningen kommer ikapp henne, bryts sjukhuset plågsamt sönder i våld och död. Kvar finns bara sorgen, sorgen som gör att hon går tillbaka till de skadade i uploppen för det är det enda hon kan göra: ta hand om andra. Det är vackert, otäckt, skrämmande och välspelat - i synnerhet av Jodie Foster.
Fina sextiotalslåtar, mycket teologi kring att ta vara på sin broder och att vara till för andra - både onda och goda. Samtidigt spännande mitt i all sorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar