Om mänsklig värdighet, trots att världen ser ut som den gör med all sin cynism och egoism. I denna värld färdas Don Qiujote, riddaren av den sorgliga skepnaden, till allas och allmänt åtlöje. Men det är inte så enkelt - skrattet fastnar i halsen, något annat än galenskap ryms i det ihärdiga fasthållandet vid ridderligheten. Visst är han galen, en drömmare, en sorgligt naiv gammal farbror - men egentligen är det han som är vid sina sinnens fulla bruk och världen som är galen. Det är vackert gjort, stundtals roligt, stundtals lite plumpt, men hela tiden ett fantastisk landskap och udda scenerier. Vad är dröm, vad är verklighet, vad är påhittat och vad är äkta? Till slut ropar vår Sancho Panza ut att "Något måste väl vara äkta!" Så sant, något måste vara äkta i världen.
Det är en oerhört finstämd skildring av hur en dröm kan bli verklighet och hur den faktiskt lever vidare, för Don Quijote kan aldrig dö. På så sätt är det en film om filmmediet som konstform, mycket vackert gjord!
Här förekommer katolska processioner, muslimska flyktingar och en uppfriskande kommentar om engelskan som ett p r o t e s t a n t i s k t språk - inget för enkla spanska bönder med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar