Sand, hav, hat och hämnd. Och ansvar. Ansvar för det andra gjort, ansvar för att vara människa. Tyska soldater - knappt mer än pojkar - tvingas vid krigsslutet att desarmera minor längs den danska västkusten. Ljuset över havet kontrasterar deras skitiga ansikten. Havets rofylldhet kontrasterar skräcken att minan går av (vilket den gör). Gruppens solidaritet kontrasterar varje individs enskilda uppgörelse med döden. Det är förfärligt, oerhört vackert fotograferat och trots allt ändå hoppfullt, en illustration av Josua 22:6 trots nedanstående kommentar!
Det otäckaste är pojksoldaternas hemlängtan. Och att så få av dem kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar