Vi befinner oss i en brytningstid, det gamla ersätts av det nya; byggnation, musik, relationer. Men det finns ingen stadga i förändringen och inget egentligt mål och ingen mening. Med Marx ord: "allt fast förflyktigas". Eller allt är, som Predkaren säger, "tomhet" (Pred 1:2) och för mig starkt oroande. Inte så bra som jag hoppats, men just oroande och kanske därför bättre än jag tror.
Slutscenen med sin pantomimiska tennismatch är oslagbar och när "bollen" far utanför stängslet och måste kastas tillbaka blir hela filmens tema tydligt: det vi trott var verklighet är luft och intet och det vi inte sett är verkligheten. I övrigt ryms här filmhistoriens märkvärdigaste popkonsert, Yardbirds med både Jimmy Page och Jeff Beck, som spelar inför en helt stillastående publik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar