I grunden en film om ansvar, om att ta och inte ta ansvar för sitt liv. Och om identitet, vilket är intressant då filmen i princip enbart visar svarta amerikaner, samt Ahmet Ertegun (grundaren av skivbolaget Atlantic), som ju är från Turkiet. Svart identitet, märkt av en barndom där fostran till självständighet stod över allt annat, över tragiken, över fattigdomen, över orättvisorna, över blindskolans offermentalitet... Ett resultat är den musikaliska framgången, ett annat är heroinmissbruk och otrohet.
Här finns en av filmhistoriens mest gripande begravningsscener, en antydan till teologisk diskussion om gospelsången och fantastiskt fina scener från inspelningsstudior i olika delar av USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar