Vattnet. Allt har sitt ursprung i vattnet. Livet genom födelsen, men också genom att där hämtas maten: musslor, snäckor, ostron, fisk. Döden finns där också, liksom friheten och möjligheten. Vattnet som både gränsar av och öppnar upp. Därtill människorna. I sin såriga relationer utnyttjar och utnyttjas de. Liksom vatten står för kaosmakten i Bibelns symbolvärld är livet kaotiskt, särskilt för huvudpersonen Martin. Tills han i filmens slutscen klär av sig den gamla människan och naken närmar sig det barn han är far till, men inte vågat ta ansvar för.
Från kaos till kosmos genom kärleken och vattnet. Handlar det om skapelsen eller kanske om dopet? Det tror jag inte, filmen är alltför socialrealistisk för det, men jag ser den ändå så. För mig blir det en betydligt bättre film då.
Ja, fint att du kunde ge mig en nyckel till scenen när han klädde av sig kläderna, den var lite oförklarlig för mig, men jag får en annan bild av den nu!
SvaraRaderaJag tyckte det fanns så väldigt mycket vördnad inför livet i den scenen. Väldigt symbolisk mitt i det socialrealistiska.
SvaraRaderaDen här filmen har verkligen vuxit sedan jag såg den. Först tyckte jag den var en dussinfilm om misär i små europeiska landsortshålor, men sedan grep symboliken mig...
SvaraRadera