Betyg: 2 monument
Det hjälper inte hur jag än försöker, jag tycker inte om den här filmen. Jag är besviken över att jag inte gör det, för jag trodde att jag skulle tycka om den. Men Bright star är långt ifrån Jane Campions Pianot. För mig är den här filmen bara en kuliss eller yta. Bilderna är vackra och de blommande sommarängarna förföriska. Fanny Brawne skapar de mest fantastiska klädkreationer och det är vackert att se när hennes händer arbetar. Men när den romantiske poeten John Keats kommer in i hennes liv slutar hon att sy och blir istället föremålet för hans ömma skrivarlåga. Poesi deklameras, händer hålls och blickar möts. Men det stannar därvid. I vackra bilder. Precis som Keats dikter mest består av vackra ord utan något egentligt liv. Tycker jag, som aldrig hållt den romantiska diktningen särskilt högt. Jag saknar en berättelse i den här filmen. Det finns inget innan, inget efter, bara bilden av det som är just nu. Jag undrar vad som skulle hänt med filmen om Fannys bror eller syster hade fått berätta den. Att den trots allt får 2 monument beror bara på de vackert blommande vårängarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar