Saigon 1969. Jag tror inte du tänker på modehus och snygga sextiotalsklänningar, men så är det. Här nämns inte kriget med ett ord. Det är här det börjar för att sedan av en magisk kraft föra oss till vår tid då djävulen bär Prada och vår bortskämda och självupptagna hjältinna lär sig ödmjukhet och att lyssna på de äldre, samt får möta sig själv som uppgiven och försupen.
Mycket konfuciansk moral, fantastiska kläder och en rörande försoning med den du en gång var, och den du i framtiden kan bli. Märkligt som psykologisk företeelse, men fint. Dessutom passerar den bechdel-testet utan några som helst problem. De män som överhuvudtaget är med är mest bisarra bifigurer i märkliga kreationer.
Den traditionella vietnamesiska kvinnodräkten ao dai (se bilden) är central för förståelsen av handlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar