Valerian and the City of Thousand Planets

Betyg: 3 monument

En fröjd för oss som läste Linda och Valentin-albumen tidigt åttiotal. Som att stiga rätt in i denna fantastiska bildvärld med alla dess varelser, världar och kulturer. Då och då ler jag igenkännande. Allt är med.... utom den så stillsamma ironin, de kongeniala historierna och de fina samspelet mellan Linda och Valentin. Här är det upptrappat några varv, försök till mer episk berättelse om folkmord, förlåtelse och lögnens konsekvenser, mer action och några fånigheter och framförallt en alltför stereotyp skildring av huvudpersonerna; Valerian och Laureline (Linda och Valentin - som vi känner dem!).

Intressant dock med en sorts oväntad queer touch, en helt virtuell köpstad och kritiken av soldatmoralen; att lyda order, följa regler till punkt och pricka samt att hellre låta andra gå under än erkänna ett misstag. En sorts kommentar till orden ur 2 Mos 32:2 "Om du ändå ville förlåta deras synd! Utplåna annars mitt namn ur din bok!" Det handlar både om utplåning och förlåtelse.

One More Time with Feeling

Betyg: 4 monument

Det börjar med att berättelserna inte längre håller. Verkligheten är för rapsodisk. Sorgen splittrar också berättaren så att han inte längre riktigt vet vem han är - då blir berättelserna skärvor, glimtar, ord - men så vackra och så tunga:

With my voice
I am calling you

orden från sången "Jesus Alone" löper genom filmen som är en sorts konsertfilm före konserterna. Sånger, samtal, bilder, minnen. Allt (nästan) i svart-vitt. Allt präglat av sorgen över en död son. Och så denna röst som ropar, ropar.

Star Trek - Beyond

Betyg:4 monument

Gravitation och sammanhållning är en sorts centrala begrepp. Gravitationen som rörelse, sammanhållningen som idé. Rymdskeppen rör sig, faller, upplöses, liksom varelserna (människorna och de människolika). Sammanhållningen är det som kan motverka sönderfallet. Samtidigt är det just gravitationen som driver ut ondskan (om det nu handlar om ondska) i yttre rymden där den faller sönder.

Vi kan också säga att det handlar om demokrati kontra fascism. Här finns en tydligt demokratisk agenda där till och med fackföreningsrörelsens gamla slogan "Unity is strength" citeras mer än en gång. Intressanta nya världar, några lite fåniga varelser, märklig rymdteknik men i centrum står ändå relationerna, trots det äventyrliga och alla rymdstrider. Det är bra.

Kanske är det en film om vänskap, om det kloka beslut som Jesus tog när han sände ut lärjungarna två och två (Mark 6:7). Karriär och plikt kan locka bort, men vänskapen är starkast.

Star Wars - The Force Awakens

Betyg: 4 monument

Egentligen handlar det om att vara, eller bli, människa; närhet, kärlek, relationer, ett namn, vänskap, att bli sedd, en uppgift i livet, sammanhang... allt det står den mörka kraften emot. Allt det kan bara överleva så länge det finns något ljus kvar. Det sägs också rakt ut: "så länge det finns ljus finns det hopp". Kanske lite enkelt, kanske lite sockersött, men bakom denna predikan för ljus och mänsklighet ligger en, för mig luthersk, människosyn som säger att vi har i oss både det onda och det goda, att vi är både rättfärdiga och syndare (simul justus et peccator). Han Solo räddar filmen i det hänseendet (kanske inte i andra hänseenden).

Snygga scenerier, märkliga varelser, åldrade hjältar, fina robotar, förvånansvärt många snygga brittiska dialekter, en tydlig fortsättning och en del kära återseenden. Det är bra som äventyrsfilm, bra som action, bra ur ett mångfaldsperspektiv och relativt bra som existentiell berättelse.

Frozen (Frost)

Betyg: 3 monument

Det här är en av de bättre 3D-filmer jag sett. En värld täckt av snö och is lämpar sig väl för tekniken och det blir ibland magiskt vackert. Men bäst är den inledande kortfilmen med Musse Pigg och hans vänner, där det gamla svart-vita originalet blandas med ny 3D-teknik. Och plötsligt kommer figurerna ut ur bildrutan och in på biografens scen och gör sina loopar ut i biosalongen.

 

Frost (Rimfrost vore kanske en bättre svensk titel?) är en typisk Disney-film och medan den fortgår undrar jag: Hur stora ögon och hur smal midja kan en prinsessa verkligen ha? Och hur tappad och otvättad kan en ung man av folket bli? Det är onekligen lite tröttsamt och som det brukar vara i Disneys värld så är det huvudpersonernas side-kickar som är behållningen, i det här fallet en ren, Sven, och en snögubbe, Olof.

 

Ett plus dock för berättelsen om prinsessan Elsa som har magiska krafter vilka gör att allt hon tar i blir till is och snö. Hennes ensamhet och isolering från andra människor är både djupt tragisk och lätt att förstå utifrån att hon inte vill göra någon illa. Men det är bara när hon blir tvingad att berätta om sin stora hemlighet som möjligheten till ett annat liv öppnar sig, och det tycker jag är en fin berättelse.

Cave of Forgotten Dreams

Betyg: 3 monument

Floden slingrar genom landskapet, som den tycks ha gjort för evigt. Någonstans uppför sluttningen finns en grotta. I grottan finns målningar på väggarna gjorda för 32 000 år sedan. Tiden blir obegriplig i mötet med djuren på grottväggarna, levandegjorda av 3D-tekniken. Hästarna är så vackra, grottlejonen så levande. Varför finns de här? Vem har målat dem? Är det konst eller kult? Vi vet inte, men Werner Herzogs lugna röst leder oss genom grottan, stannar länge vid varje målning, ser linjer, rörelser, komposition...

Det är långsamt, stilla, fascinerande och lite tråkigt.

Pina

Betyg: 4 monument

Filmen om dansaren och filmaren Pina Bausch (1940-2009) berör mig. Det är en vacker film, med korta dansstycken, där enkla rörelser upprepas om och om igen. I dansen uttrycks starka känslor på ett både mycket begripligt och helt obegripligt sätt. Det finns en lätthet och en tyngd i dansarnas kroppar och i deras rörelser. De faller plötsligt, förödmjukas och bär varandra med samma lätthet och tyngd. Genom hela filmen strömmar hyllningen till en älskad konstnärlig ledare och medmänniska. Det är mycket vackert.

Musiken är fantastisk, särskilt Jun Miyakes The here and after. Men 3D-effekterna är få och tillför egentligen ingenting. Man undrar mest - varför?

Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen

Betyg: 3 monument

De flesta kritiker surar över de förenklade kristna inslagen, de kan de ju göra om de vill, men de missar det som är filmens egentliga budskap: vuxenblivandet. Att bli vuxen handlar om att hantera det onda även i dig själv; dina begär, ditt självförakt, din självupptagenhet - om du inte klarar det blir du osynlig som enfotingarna. De beter sig som småbarn hur långa skägg de än har och måste vara osynliga för att kunna skyddas mot det onda. De har inga möjligheter att själva hantera ondskan - de kan helt enkelt inte bli vuxna! Den vuxna människan kan inte heller vara osynlig utan måste ta plats. Det är faktiskt mer av kärv paulinsk teologi än söt jesusromantik, kritikerna till trots.

Men egentligen räcker det att se den som en klassisk äventyrsfilm med hjältar, svärdsstrider, hiskeliga monster, romantiska miljöer och vänskapsband som knyts i stridens hetta. Det är helt ok om man står ut med det något träaktiga skådespleriet.

Avatar

Betyg: 5 Monument
En fantastisk bio-film. Oerhört vacker; maffig och magnifik underhållning. Kommer nog att bli en klassiker, och jag har hört att det är en av de dyraste filmer som gjorts. För övrigt är det samma regissör som gjorde Titanic, och han har inte regisserat något annat sen dess.

Så, till handlingen då jag hört att mina recensioner handlar för lite om vad filmerna handlar om. Avatar utspelar sig i framtiden på en planet som heter Pandora. Människorna är där och utvinner en metall som är oerhört värdefull, samtidigt som de försöker komma överens med lokalbefolkningen, en humanoid ras kallad Na´vi. Huvudpersonen är en förlamad marinkårssoldat som blir delaktig i ett projekt som går ut på att genom diplomati komma överens med Na'vi. Detta görs genom att man har "klonat" fram Avatarer, en mix mellan människor och Na'vi, som styrs av människor som på något sätt mentalt tar över dessa kroppar.

Huvudpersonen lyckas bli accepterad hos en Na'vi-stamm och får i uppdrag att lära sig alla deras seder och traditioner. Allt för att försöka övertala dem att flytta då de bor precis över den största fyndigheten av den ovärderliga metallen, och som chefen för gruvbrytningen säger; "Det ser inte bra ut att döda och driva bort lokalbefolkningen, men aktieägarna tycker att det är värre med en dålig kvartalsrapport." Alltså; de ekonomiska intressena går före och de vill helst undvika att kriga med Na'vi, men ser det egetligen inte som ett problem.

Handlingen kan kopplas mycket till exploateringen av regnskogen, och hur de industrialiserade länderna utnyttjar de fattiga ländernas resurser. Det är ett intressant budskap. Vad som också är intressant är att huvudpersonen, genom sin avatarkropp, blir en Na'vi, och ställer sig på "deras" sida. I slutet får han frågan; "Hur känns det att förråda sin egen ras?" Detta är en mycket intressant fråga, och den korta repliken gjorde att filmen fick en helt annan innebörd för mig. Huvudpersonen är ju människa, men genom hela filmen tycker man att människorna är onda och Na'vi är goda. Och han vill ju vara en Na'vi, och leder dem i kriget mot människorna. Men han är ju bara en Na'vi "på låtsas", så han förråder ju människorna och på då även sig själv. Eller...?

Hur som helst är det bra jullovsunderhållning, 2 h och 40 min av fantastiska miljöer, varleser och hemsk exploatering av naturen. Enjoy!

Coraline

Betyg: 4 monument

Några av de filmer jag tycker allra bäst om är animerade. Mina topp tre är Spirited Away, Hitta Nemo och Shrek I. Att Coraline, som jag såg på BioRio i våras i 3D-versionen, inte kvalar in bland dem beror främst på att det som är fantasi och saga i berättelsen delvis försvinner bland alla effekter man velat åstadkomma i filmen. Just nu läser jag boken och slås av hur vardagligt det fantastiska beskrivs. Och så mycket bättre det blir då.

Coraline är en Alice i Underlandet-saga. När Coraline går genom den lilla dörren i vardagsrummet till lägenheten bredvid hamnar hon i en spegelvärld där hennes "other mother" finns och där katten talar. En skrämmande spegelvärld som styrs av stor ondska och som det krävs mycket mod och list för en liten flicka att besegra.