Playground

Betyg: 4 monument

Med benhård konsekvens får vi se livet i skolvärlden ur barnets perspektiv. Allt är filmat i barnets ögonhöjd och det som sker runtomkring är mest en ljudmatta och en diffus rörelse av kroppar. Jag har nog aldrig sett en film som så entydigt i sin kameravinkel varit solidarisk med de filmen skildrar. Fascinerande, men också skrämmande då barnets utsatthet kryper under skinnet och även jag blir en del av spelet på skolgården mellan mobbare och mobbade, mellan de som föraktar och de som föraktas, mellan de svaga och de starka.

Ett sykonpar börjar i en ny skola och i den allra fösta scenen lovar storebror att ta hand om lillasyster - så blir det inte, snarare tvärtom till en början. Relationen mellan syskonen förändras, den svaga blir den starka, liksom den mobbade blir mobbaren. Filmen bygger på dessa förskjutningar i positioner, blixtsnabbt kan de förändras - så är det att vara barn. Ena stunden inne i värmen med bästa kompisarna, nästa stund utfrusen och ensam. Det är grymt, men i slutscenens förtvivlade fasthållning kan vi läsa in en möjlig försoning. Utifrån den här filmen blir det självklart varför barn har en särställning i Svenska kyrkans liv enligt kyrkoordningen - att stå på de utsattas sida är kyrkans uppgift!

The Banshees of Inishiren

Betyg: 3 monument

Två män som varit goda vänner bryter av någon oförklarlig anledning med varandra och utvecklar istället en fiendskap som blir mer och oförsonlig. Detta mot ett svindlande vackert landskap av hav och gröna ängar. Så kan också Irlands tragedi speglas. I bakgrunden pågår Irändska inbördeksiget mellan de mer moderata fristatsförespråkarna och det mer hårdföra IRA. Striderna hörs på avstånd, men det som utspelas mellan de två männen, mellan deras respektive hus och puben är samma strid - men på ett individuellt plan. Så långt är det bra. Men denna förståelse ges inte av filmen själv utan kräver att regissören talar om att det är vad han vill beskriva. Utan denna förklaring blir filmens oresonliga hat och våld obegripligt.

I övrigt får vi möta en förolämpad biktfader, ett "bill-och-bull"-par på puben, en miniatyr åsna och höra en dräpande replik om när Mozart levde. Männen är mer eller mindre galna eller obegåvade allihop, medan kvinnorna gör bäst i att ge sig av. Är det månne något mer samhälle än Irland på 1920-talet som kan beskrivas så...?

Godland

 Betyg: 3 monument

Mycket berg och öde vidder, regn dag ut och dag in och kärva män som badar med kläderna på. Det är sent artonhundratal och en präst, Lucas, sänds från Danmark till Island för at bygga en kyrka. Hans bevekelsegrunder vet vi inget om, men något i hans ögon säger att han är hängiven saken. Sedan visar det sig att han är för svag för att klara både resan och uppdraget. Utan hjälp hade han aldrig överlevt genom vildmarken och när han så får möjlighet att verkligen bli själasörjare så klarar han inte det heller. Han är ingen "benådad syndare" (viktigt begrepp i luthersk människosyn). Det är däremot hans antagonist Ragnar, han som ber om förbön men istället blir ihjälslagen. Följaktligen kan Lucas inte fullfölja gudstjänsten i den nybyggda kyrkan; han tappar orden, faller i leran och går sedan under i sin egen svaghet.

Mycket våld, mycket landskap, mycket fågelskrin och en ganska trist, kärv manlighet som inte leder till någon utveckling. Intressant är att Lucas citerar profeten Habackuk i samtal med en av hästarna (!) - om det är Hab 1:8, 3:8 eller 3:15 framgår inte - men tolkningen blir den motsatta beroende på vilken bibelvers som menas.