Död man lever

Betyg: 5 monument

Den till synes lyckade banktjänstemannen Arthur Hamilton lever ett andefattigt förortsliv, så när han av en gammal - som han trodde död - vän får ett erbjudande om att leva om sitt liv faller han för frestelsen. Företaget (The Company) ordnar så att han hittas död i en hotellbrand samtidigt som hans egen kropp förvandlas med ett helt nytt utseende och en helt ny inriktning. Han blir Tony Wilson, framgångsrik konstnär. Men det blir för svårt att byta identitet, han längtar tillbaka och vill ändra sig. Företaget har naturligtvis en ordning för det också, men det är inte vad han tänkt sig.

En rafflande historia om identitet och kapitalism. Vem är jag om allt går att köpa? Om allt är förtingligat? Elegant spelat och makalöst snyggt filmat med förvrängda bilder och udda kameravinklar. Till detta bland den otäckaste filmmusik jag hört (Jerry Goldsmith). Här finns både känsla av Faust och Kafka. Roligast är den lite oväntade hippiefesten på vingården. Otäckast är slutet med prästen som rabblar bibelord medan Arthur går mot sin undergång.

 

Den längsta dagen

Betyg: 4 monument

Som en sorts mosaik om förberedelserna för och genomförandet av de allierades landstigning i Normandie under Andra världskriget. Ett anfall som skjuts fram och skjuts fram på grund av dåligt väder. Vädret är så dåligt att Lt. Col. Vandervoort (John Wayne) ifrågasätter om Gud verkligen är på de allierades sida. Det börjar med overksam väntan i regn, sedan går signalen och helvetet börjar. Samtidigt förbereder den franska motsåndsrörelsen sin del medan tyskarna är ovetande och förväntar sig ett anfall mot Calais. Vi ställs inför ett kalejdoskop av roller; generaler, sergeanter, majorer, meniga, fallskärmsjägare, ingenjörstrupper, civila, fältpastorer, sjukvårdare ... tyskar, fransmän, engelsmän, skottar, irländare, amerikaner och var och en talar sitt eget språk. Det känns som ett bra sätt att skildra kriget; från så många vinklar som möjligt samtidigt. Så många röster, så många människor varav en handfull överlever.

Bra skådespeleri med flera stjärnor; John Wayne, Robert Mitchum, Henry Fonda och Sean Connery bland andra och till det mycket snyggt foto. Särskilt fallskärmarna mot natthimlen - som maneter i djuphavet. Filmen fick också en Oscar för bästa foto 1963. Den kan ses både som en hyllning till de som genomförde anfallet och en kritik mot  kriget som sådant. Märkligast är alla tyskar i pyjamas.

Huntsman: Winter's War

Betyg: 2 monument

Freya blir sviken av sitt livs kärlek och med sin onda syster Ravenna's hjälp tar hon makten i ett rike av snö och is där alla känslor är förbjudna. Men bland hennes trognaste undersåtar, hennes jägare, spirar den förbjudna kärleken. 

En sorts prequel och likafullt en fortsättning på Snow White and the Huntsman. Den ger en förhistoria, men koncentreras till efterspelet. Märkligt nog stämmer inte filmerna överens med varandra även om några av skådespelarna är samma. På flera väsentliga punkter avviker de, bl a i just Freya som är Ravenna's syster. I den första filmen handlar det istället om en bror. Här saknas också sagans bärande berättelse och allt blir mycket plattare och ointressantare. Möjligen kan slutet och det som avslöjas där rädda delar av filmen. Den cyniska ondska som bara vill ha makt känner vi igen i vår tid. Jag tänker att det är det som Jesus vägrar ta emot när han frestas av Djävulen i Lukasevangeliet (Luk 4:5-8).

Snow White and the Huntsman

Betyg: 3 monument

Lite som att se en Sagan-om-ringen-film med mindre budget och fler kvinnor som huvudkarakärer. Vissa scener tycks kopierade, i andra bara anas förlagan. Ändå till en början en relativt stabil berättelse om ondska, avundsjuka, misogynitet och uppror. När den onda drottning Ravenna (lysande spelad av Charlize Theron) tar över landet dör all livsglädje och människorna förtvinar liksom marken de lever av. Bara en handfull nobla riddare håller ut i en borg långt bort. De kämpar för minnet av den goda kungen och hans dotter Snövit som dödades vid maktövertagandet. Men hon dödades inte utan hålls fången i ett av borgens många torn. När hon lyckas rymma skickar Ravenna ut The Huntsman för att fånga henne.

Magnifik ondska och ganska platt godhet. Dessutom en godhet som i stridens hetta går över. Snövit kan också hantera ett svärd - hur hon nu lärt sig det? Sagans betoning av moral och rätt, av kontrasten mellan det goda och det onda förloras i och med det. För övrigt en alldeles för artificiell magisk värld och fåniga "dvärgar". Ett antal biskopar förekommer i bakgrunden och Herrens bön läses på katolskt vis utan den avslutande doxologin. Bäst är när Ravenna blir dagsaktuell då hon säger: "Jag ska ge den här världen den drottning den förtjänar."

Barbarian Queen II: The Empress Strikes Back

Betyg: 2 monument

En fristående berättelse i relation till den förra filmen; Barbarian Queen, med samma innehåll och med Lana Clarkson i samma lättklädda huvudroll. Onda män med makt styr, medan kvinnorna lierar sig med underklassen och besegrar männen genom väpnat uppror. Samma idylliska by, samma fängelsehålor och samma svärd men betydlgt sämre gjort både berättartekniskt, skådespelarmässigt och stridstekniskt. Magin är mer förhärskande och en ond kvinna, som dock faller på eget grepp i slutet, är här en del av berättelsen.

Så är då detta feminism eller bara exploatering? Troligtvis det senare, men det förra gör den lite intressantare. Roligaste repliken är när en av kvinnorna säger: "Men does not understand power". Annars finns här en demokratisk idé som skulle kunna uttryckas med Bibelns ord: "Gör inte skillnad på människor" (Jakobsbrevet 2:1).

Empire of the Dark

Betyg: 2 monument

Richard Flynn, en lite småfet, lite långsam och trögtänkt före detta polis (spelad av regissören själv) slåss med svärd och skjuter djävulens anhang med maskingevär. För Djävulen har en plan att erövra jorden genom ett blodigt människooffer, en plan som bara Richard Flynn kan stå emot (med hjälp av sin son och den lokale sheriffen dock). Offret är hans älskade Angela, som varit död i tjugo år. 

Osammanhängande, illa spelat och med väldigt låg budget, men charmigt på sitt sätt. I The Church of the Blessed Saint välsignas deras svärd med både vigvatten, korstecken och krucifix. Men märkligt nog så fyller de välsignade svärden mycket lite funktion; maskingeväret är effektivare. Bästa citatet är: ”Du blandar ihop gudomen med församlingen.” Kanske sker det inte bara i den här filmen.

Legend of the Demon Cat

Betyg: 4 monument

En fantastisk berättelse från sagans Kina. En tid då magi var verklighet och kejsardömen kunde falla på grund av poesi eller passionerad kärlek. Den nuvarande kejsarens död föranleddes av mötet med en mystisk svart katt. En japansk andeutdrivare som var på plats ser den också och tillsammans med en alltför talträngd poet vill han förstå vad den mystiska katten är, eller vem det är för det rör sig om en demon med förmåga att mörda människor eller tvinga dem att följa kattens vilja. Med hjälp av poesin, en särskild kärleksdikt, närmar de sig gåtans lösning. En lösning som ligger trettio år tillbaka i tiden och handlar om brinnande kärlek, svek och ett tredje alternativ mellan liv och död. 

Vackert, stillsamt och stundtals lite roligt. Udda karaktärer och märkliga miljöer. Märkligast är hur andeutdrivaren med hjläp av tecknade solkors = hakkors räddar en förgiftad kvinna från döden. Just dessa hade varit svåra att använda i en europeisk film.