Dungeons & Dragons: The Wrath of the Dragon God

Betyg: 3 monument

Aningen bättre än förra filmen. Kanske mest för att berättelsen är mer komplex. Kampen mot ondskan sker på två plan, dels med magiska och gudomliga krafter, dels med vapen i hand och i jakt på ytterligare en artefakt, denna gång ett magiskt klot. Berättelsen utspelar sig tusen år efter den förra, men tiden och världen är likadan. En ond odöd magiker vill hämnas på ättlingarna till de som en gång besegrade honom, han samlar ondskans kreatur kring sig; isdrakar, leecher, harpyor, skelettdrakar - men de goda människorna finner sin styrka hos Naturens Gud och kan besegra de onda, än en gång.

Aningens bättre skådespeleri och hjältarna är inte riktigt lika stereotypa. Religion har en större plats än tidigare, det börjar med en allusion till vandringen genom Sävhavet i Andra Mosebok (2 Mos 14:21), men sedan är det mest påhittade gudar som tillbes och verkar. 

Dungeons & Dragons (2000)

Betyg: 2 monument

I en värld styrd av magiker står kampen mellan demokrati och autokrati, där drottnigen står på demokratins sida mot magikerna som vill behålla sina privilegier. Folket tycks mest hålla på med sitt och inte riktigt bry sig, vilket innebär att revolutionen kommer uppifrån. Ett ytterligare problem är att drottningen kontrollerar gulddrakarna genom sin magiska spira och för att behålla makten - och ge folket demokrati (?) - behöver hon även den magiska staven som ger kontroll över de röda drakarna. Dock är båda dessa magiska artefakter mänskliga påfund och därmed inte en del av den naturliga magin. Människans försök att kontrollera magin rubbar balansen i världen - ändå vill "den goda" drottningen ha sina artefakter och hjältar sänds ut för att finna dem.

Mycket dåligt skådespeleri med fåniga rollfigurer i en rörig och motsägelsefull berättelse om ont och gott. Moraliskt bör Jesu ord om att den som söker ska finna (Matt 7:7) motsägas i det här fallet. För det de söker bör de inte finna, ändå gör de det och det går bra. Men hur var det nu med balansen?

Ahes of Time

Betyg: 4 monument

 

Filmbilderna är poesi, färgsättnigen är psykologi, skuggorna är levande, striderna är dans, samtalen är filosofi och berättelsen en saga. En saga om förluster. Någon förlorar synen, en annan minnet, en tredje ett finger, en fjärde en man, en femte en älskad kvinna - men den värsta förlusten av alla är förlusten av minnet. Just det som det magiska vinet medför.

En svärdsman har sökt sig till öknens ensamhet där han låter andra utföra de uppdrag han själv väljer att inte acceptera. Till slut blir han ensam kvar med sina minnen och återvänder. Allt inleds med ett buddistiskt citat: "Flaggan vajar inte. Vinden är stilla. Det är människans hjärta som är i uppror".

Wind River

Betyg: 4 monument

Vinter i Wyoming, snöstormar, snöskotrar och snöskor. En olycklig man blir indragen i ett mord inom ett reservat för Arapahofolket. FBI skickar dit en oprövad ung kvinnlig agent som varken hittar bland bergen och skogarna eller bland människorna som lever där. Den olycklige blir hennes vägvisare, men inte bara för hennes skull utan också av privata skäl som vi blir varse efter hand.

En god inblick i reservatslivet med dess fattigdom, drogberoende, underkastelse och förakt. Att leva föraktad och att i sin tur förakta det vita förtryckarsamhället, där den amerikanska flaggan hängd upp och ner blir en motsståndshandling. Annars en otäck historia om övergrepp och död där utgångspunkten är det faktum att det inte förs någon statistik över försvunna kvinnor i USAs reservat. Men också en historia om sorg och att leva vidare med smärtan. Bästa scenen är när den illa utrustade FBI-agenten ska låna en scooterdress och kvinnan som lånar ut öser sitt förakt över henne, samtidigt som varje ord, varje min, varje fotovinkel talar om ett avgrundsjup vad gäller; klass, ekonomi, utbilding, ursprung, framtid ... Elegant och effektivt!

Old Henry

Betyg: 3 monument

Det börjar bra. En tät historia, som vi i och för sig har sett berättas förut, men bra skildrat. Sedan när det ska till uppgörelse och sutscener tappar filmen det mesta. På en ensligt belägen gård arbetar en pappa och hans tonårige son. Kvinnan i famlijen är död och sonen längtar bort. Deras vardag består av slitsamt arbete och diverse bibelcitat som de slänger åt varandra, ex Ords 24:3 och Joh 8:32. Så dyker en skadskjuten främling upp med en sadelväska fylld av pengar och fadern måste välja mellan det stilla livet eller det vilda liv han en gång levt men som sonen inte vet något om.

Tim Blake Nelson är suverän som orakad, skumögd, gammaltestamentlig farmare. Påminner mycket om rollen han spelade i As I Lay Dying, men här är han mer talför. Annars är musiken och det vackra fotografiet bäst; Oklahoma om hösten; milda färger och mild musik till en ganska hård berättelse.

Hundra

Betyg: 3 monument

Tänk dig Conan Barbaren, men med en kvinna i Conans roll. Hundra (hon heter så!) är den sista överlevande från sitt folk, amazonerna. De har levt helt utan män. Fertila kvinnor ger sig av för att komma hem gravida. Är det en pojke lämnas han bort, är det en flicka jublar klanen. Av denna sorts samröre med män är Hundra helt ointresserad, hon vill jaga, skjuta och slåss - helst slå ihjäl så många män som möjligt. Och det gör hon också när hon ser att byn är utplånad. Men som ensam kvar måste hon se till att amazonerna lever vidare och därför ger hon sig av på jakt efter en lämplig man.

Fånigt? Javisst, men också en väldigt kraftig känga i patriarkatets skrev. Skådespeleriet är uselt, berättelsen en aning bättre, men stridsscenerna är helt ok. Även uppklädd med håret kammat, sminkad och läppstiftad är Hundra livsfarlig för alla enfaldiga män. Dvs alla män i filmen utom tre; en 10-årig pojke, en gammal man och en stilig "läkare". Läkaren har rollen av kristen i denna barbariska film, det är också honom som Hundra väljer som far till sitt barn. Det tycks vara en mitraskult Hundra blir inblandad i, med tjurar och någon sorts jungfruoffer. Hon reder dock upp det med en medsysters hjälp och kulten förpassas till historiens skräphög.

Coda

Betyg: 3 monument

Känslosamt och romantiskt med en intressant inblick i en främmande kultur; amerikansk dövkultur. Som enda hörande i en döv fiskarfamilj måste Ruby välja mellan musiken som är hennes stora intresse och familjeföretaget där hon är tolken mellan omvälden och föräldrarnas (och brorsans) teckenspråk. 

Det bästa är dövkulturen; det uttrycksfulla teckenspråket - särskilt pappan, föraktet mot de hörande och oviljan att bjuda in andra i gemenskapen. Men också utanförskapet som blir så tydligt när famlijen kommer till Rubys examenskonsert. Medan de sitter i bänken med alla hänförda lyssnare småpratar de om vad de ska äta till middag och vad som behövs handlas i så fall. En kort stund får vi "höra" konserten på deras vis, dvs på långt avstånd se någon som står på en scen och öppnar munnen. Inget mer. Annars ganska förutsägbart och snällt.