World Invasion: Battle Los Angeles

Betyg: 4 monument

Vi kastas in i ett kaos där ingen ser någonting, där alla ropar order och där ingen vet vem fienden är, men alla blir beskjutna. Det är riktigt otäckt och därför realistiskt, även om hjältemodet nog inte är det. Hela världen attackeras av rymdvarelser som vill åt det vatten vi har på jorden. Vi får följa striden om Los Angeles. En strid som tycks hopplös så när som på en handfull marinsoldater vilka leds av en sergeant som ledde sin senaste trupp rakt in i döden. Det handlar om skuld och om rättfärdiggörelse (dock inte i första hand i luthersk mening), om tvivel och misstro, om hjältemod och vänskap, om död och sorg.

... och om ledarskap. När allt är kaos, när ingen vet, när allt är mörker - då måste beslut fattas, oavsett vilka, men de måste fattas. Det är beslutet som sådant som kan betvinga kaos. Som när Skaparen beslutar sig att ur kaos skapa ljus. Något uttalas, någon utstakar en riktning och det blir möjligt att uthärda kaos. Det ges en möjlighet.

Min pappa Toni Erdmann

Betyg: 4 monument

Efter att ha sett trailern är det lätt att tro att det här är en burlesk komedi. Men det är i grunden en mycket allvarlig film om vad som är viktigt i livet, t ex relationen till våra närmaste. Pappa Winfried/Toni klär ut sig och wallraffar i dottern Ines konsulttillvaro i ett multinationellt oljebolag i Rumänien. Hennes lyxiga och på många sätt världsfrånvända liv kontrasteras mot fattigdomen i Bukarest på ett stillsamt och okommenterat sätt. Bl a när Ines tittar ut genom fönstret i det överdesignade konferensrummet och vi ser människor kåkstaden nedanför. Och när Winfried/Toni träffar arbetare på ett oljefält, ett av hans i filmen många oväntade och oförglömliga möten med människor.

Tonis taffliga försök att nå fram till sin dotter, som han är övertygad om inte mår riktigt bra, och Ines bakvända försök att hitta sig själv, bär genom hela filmen. Efter nästan tre timmar tillsammans är det till slut som att skiljas från två riktigt goda vänner. Hej Toni och Ines, jag hoppas allt är bra med er!

Dödspolarna

Betyg: 5 monument

Breda slipsar, Den helige Franciskus, spagetti vongole och sunkiga bakgator i Little Italy, New York. Det börjar i bön, eller snarare i ett samtal med Frälsaren och fortsätter sedan så filmen igenom - genom slagsmålen och utpressningarna, genom misslyckandet och möjligheterna, genom leken och allvaret. Det är fantastiskt skådespeleri, särskilt Robert De Niro som Johnny Boy. Men det är också en tät, tung berättelse om smågangsters, vänskap och omsorgen om de annorlunda. Allt till ett lysande soundtrack.

Mest intressant är det direkta citatet från Joh 18:33-36 (dialogen mellan Jesus och Pilatus) som spelas upp vid bardisken på festen för den hemvändande vietnamnsoldaten, och flickan med Downs syndrom som är statist i en av gatufestivalscenerna. Inget av detta väntade jag mig i en amerikansk gangsterfilm.

Det enda bekymret är den svenska titeln, "Mean Streets" är betydligt bättre.

Tyrannosaur

Betyg: 4 monument (på väg mot 5)

Våldsam och deprimerande - men trots allt hoppfull.

Så skulle jag beskriva Tyrannosaur, den brittiska filmen från 2011. Jag har läst om den, och valt bort den p g a dess våldsamhet. När den nyligen fanns på Svtplay så såg jag den, och ångrar mig inte. Det är svårt att beskriva hur en så våldsam och deprimerande film ändå kan ge hopp. Och det måste vara ännu svårare att gestalta det. Jag är full av beundran inför författaren och regissören Paddy Considines och de två huvudrollsinnehavarnas (Peter Mullan och Olivia Colman) insatser.

Gåtan Ragnarök

Betyg: 3 monument

Svindlade vackra bilder från Finnmark. Dock är det inte skönheten som är poängen, snarare att det är en gränstrakt; geografiskt mellan Ryssland och Norge, tidsmässigt mellan vikingatid och nutid och nog också en sorts psykologisk gränstrakt mellan relationernas sammanbrott och sammanhållning. Men egentligen en film om en pappa och en tonårsdotter. Eller helt enkelt en äventyrsfilm om arkeologer, vikingagravar, ett hiskeligt monster och bra barnskådespelare.

En runsten som tros vara en karta visar sig vara en varning. En vän som tros vara pålitlig, visar sig vara den som sviker. En pappa som aldrig håller vad han lovar, visar sig vara den som räddar.

Den mest teologiska referensen är till Uppenbarelseboken (Upp 20:2), det närmaste Ragnarök vi kommer i Bibeln.

The Homesman

Betyg: 4 monument

Tre psykiska sjuka kvinnor fraktas i en låst vagn genom ett landskap som lika väl hand kunnat vara hav. Oändliga vidder, horisonten som aldrig kommer närmare, inga träd, bara gräs, gräs och gräs. Gräs som dessutom är vintertorrt och inte ger något foder åt mulorna och hästarna. En man och en kvinna för vagnen över prärien, var och en av sina skäl. Kanske handlar det om frälsning, kanske om försoning. I vilket fall är det en resa som förvandlar dem, omgivna som de är av böner och förbannelser.

Det är stundtals vidrigt grymt, stundtals uthärdligt men ändå mest sorgligt.

Märkligast är byggnaderna, den pyttelilla kyrkan i byn och det ytterst märkliga Fairfield Hotel - hade det enbart varit för dem hade filmen definitivt kallats absurd. Men den är långt därifrån.

Only Lovers Left Alive

Betyg: 2 monument

Det är mycket vackert filmat. Men det hjälper knappast upp en obefintlig handling och ett oerhört segt förlopp. Vampyrer, jodå, men de är slöa och ganska ointressanta. Det enda intressanta är deras uråldrighet och att vi får reda på vem som egentligen skrev Hamlet och vem som inspirerade Schubert. På något vis är musiken central, liksom gamla elgitarrer och dans. Men varför begriper ingen.

Adam och Eva är huvudpersoner i ett övergivet Detroit. Det roligaste är att de passerar Jack Whites hus, men det mesta förblir mest patetiskt och tråkigt. Och när en alltför utstuderad produktplacering dyker upp förlorar jag intresset helt. Trist.

Into the White

Betyg: 3 monument

Snö och oändliga vidder. Några soldater isolerade under en snöstorm i en hytte i de Norska fjällen. En maktkamp som böljar fram och tillbaka där övertag också betyder ansvar. Det blir enklare när de lägger ner vapnen och möts över både nations-och klassgränser. Men bara i stugan, så länge de är isolerade. Sedan träder gränserna fram igen. Men försoningen var ändå möjlig en kort stund.

Antydan till existentiellt drama men mest tröttsam manlig vänskap, dock några snygga scener när de klär om till middag, eller när den tyske officeren frågar sin engelske kollega "Är din halsduk av siden?" och svaret kommer som en pisksnärt: "Självklart!". Dessutom en bra kommentar till fjärde budet (5 Mos 5:16) och ett intressant utnyttjande av klassmakt - det är riktigt njutningsfullt.

Avengers - Age of Ultron

Betyg: 2 monument

I stort sett obegriplig handling. Mycket saker som går sönder; laboratorium, pendeltåg, bilar, städer, robotar... Men varför är lite svårare att förstå. Viljan att skapa den goda kraften visar sig resultera i ondska. Bara det är ju i sig ett intressant tema. Men det är för disparat, för mycket explosioner och sammanbitna ansikten och alldeles för många uppgivna superhjältar som slutligen segrar i alla fall. Intressant är istället bibelreferenserna; Noa-berättelsen apostroferas (1 Mos 6:5 - 8:22) och Jesu ord om Petrus citeras: du är "Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka" (Matt 16:18) - men fråga mig inte varför!

Märkligast är det flygande lastbilssläpet. Annars är det ganska tråkigt.