Som en sorts jättestort TV-spel. Monsters från havsdjupen möter enorma krigsmaskiner i form av Transformersliknande robotar drivna av två piloter i varje som är sammankopplade mentalt. Det visar sig att monstren som skickas upp till ytan med jämna mellanrum är utskickade av en främmande civilisation och har som syfta att utplåna livet på jorden - lite märklig taktik om man kan förgöra jorden, varför inte då göra det på en gång?
Nåväl, det blir inte mer än halvspännande, ibland till och med ganska dumt med nördiga vetenskapsmän och alltför mycket raserade byggnader och tankbåtar som kastas omkring. Berättelsen är alldeles för banal och enkel för att kunna bli spännande på riktigt. Det finns en nerv i idén med de sammankopplade hjärnhalvorna vilket gör att man delar minnen och känslor när man styr de enorma stridsrobotarna, men det är inte tillräckligt utvecklat. Här finns också en antydan till realism i skildringen av stridspiloternas arbete som just arbete, samt en möjlig vinkling mot åldrande och död.
Bäst är anmärkning om matematiken som det enda sanna gudsspråket och några av monstren som är riktigt välgjorda.
