Minns ni debatten om förslaget till ny kyrkohandbok? Här får ni höra hur den förrförra handboken lät och därav inse att förändring är nödvändig. Prästen Tomas är i sig inte konservativ eller gammeldags, men hans gudstjänstspråk är det. Nå, det handlar om språk men inte om gudstjänstens språk i första hand, utan om människornas språk, om samtal som inte når fram, om språk som inte bär, om ord som lyssnade på skulle rädda människoliv, men förmågan att lyssna kräver mer mod än vad som i stunden är möjligt, och människor går under.
Det är ensamt, övergivet, kallt och tungt - men de ord som i slutändan ändå bär är inte Tomas egna ord, utan de ord som sägs till dem alla, de ord som bär mer än sig själva och den som uttalar dem: gudstjänstens ord, dvs det som står i kyrkohandboken. Därför så viktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar