Marketa Lazarová

Betyg: 4 monument

Det är vackert, poetiskt, grymt, ödesmättat och mer symboliskt än dramatiskt. Vargar, hökar, får, hjortar alla finns de med, var och en med sin egen djupare betydelse. Kristendomen har ett fast grepp över Böhmen under 1200-talet, men här och där lever hedendomen kvar med offer till de gamla gudarna och fruktbarhetsriter vid midsommartid. Det är svårt att förstå riktigt vari alla konflikter består, men de flesta är fientliga mot varandra. Troligen för att de lever av att stjäla hästar och råna vägfaranden. Den unga Marketa Lazarová är lovad till klostret som nunna, men rövas bort av grannens rövarband. På något vis anpassar hon sig till det nya friare livet.

Det är svårt att inte se det som en allegori över sextiotalets reellt exiserande socialism i Tjeckoslovakien (filmen är gjord före Dubcek-våren), där kristendomen står för det statsbärande med samma dogmatiska, auktoritära kollektivism. Tydligast i en scen när abedissan läser bibelverser medan vi ser hur Marketas älskare slås ner och tas till fånga. Nåden som bara blir ord duger inget till. Vackrast är musiken och fotografiet. Storartat.

Storm över Ryssland

Betyg: 4 monument

Oerhört snyggt foto; tomma landskap, några människor längts ner i bildrutan, en enorm himmel, horisonter, soldaterna på isen ... Sergei Eisenstein vet vad han gör när han skildrar det ryska folkets seger över Tyska ordens riddare år 1242. Det ryska fosterlandet är trängt mellan mongolerna i öster och de härjande tyskarna i väster. Alexander Nevskij, en rysk furste, här mest skildrad som en enkel fiskare med kunglig pondus, samlar en här av bönder och hantverkare kring sig och möter tyskarna på den isbelagda sjön Peipus och besegrar dem i stort sett till sista man - de som inte slås ihjäl går genom isen och drunknar. Allt detta till musik av Sergej Prokofjev.

Extrem nationalism i en tid av oro för det krigsrustande nazistiska Tyskland. Filmen är gjord 1938, dvs före Molotov-Ribbentrop pakten och tyskarna är den tydliga fienden; kalla, högfärdiga, slätrakade och understödda av den borgerliga kyrkan. Ryssarna är folkliga, skäggiga och fulla av känslor. Märkligast är den portabla kyrkorgeln tyskarna har med sig. Det intressantaste är dock att hela filmen slutar med något som faktiskt är ett Jesus-citat: "Alla som griper till svärd skall dödas med svärd" (Matt 26:52). Här i en rysk kontext dock.

Ali Baba och de 40 rövarna

Betyg: 3 monument

En riktig matinéfilm fylld av stiliga hjältar med smal mustasch, vackra kvinnor i tunna slöjor, grymma skurkar utan hår, ädla rövare med ölmage och mycket kulisser. Mongolerna erövrar Bagdad och kalifen blir förrådd av en av sina rådgivare. Detta skede på 1200-talet, men mycket i kulisser och rekvisita tycks mer 1800-tal. Kalifens minderåriga son lyckas dock undkomma och fostras av de  fyrtio rövarna i öknen bakom Sesams förtrollade portar. Han blir naturligtvis rövarnas ledare under den tid då de förvandlas från att vara tjuvar och banditer till att bli motståndsmän och folkhjältar som leder kampen mot den mongoliske tyrannen. Kampen kompliceras av en kärlekshistoria, förstås! Dock segrar revolutionen, de unga tu får varandra och den islamiska statens gröna fana hissas under triumf i slutscenen.

Filmen är från 1944 och då var kampen mot tyranner en del av dagordningen - dock är det intressant med de islamiska inslagen. Gud = Allah, nämns i var och varannan mening. En likartad film i kristen miljö skule aldrig nämna Gud på det viset i vardagstal. Som att det exotiska och orientaliska ligger i gudsförhållandet, förutom i löst sittande kläder och böjda svärd.

Historien om Robin Hood och hans glada gäng (1952)

Betyg: 4 monument

En märklig blandning av enorma kulisser och faktisk inspelning på ort och ställe, dvs Sherwoodskogen. Med charmigt skådespeleri, glatt humör och en bra historia blir filmen mycket bättre än vad den egentligen är. Å ena sidan de enkla människornas kamp för överlevnad i en värld av förtryck och å den andra en fullkomlig kapitulation för kungamaktens despoti. Det går inte ihop, men så är det inte heller någon historielektion. 

Bäst är Ärkebiskopen av Canterbury som både ber en bön till Gud som "Stridens Herre" och slåss, som den cleric han ju faktiskt är, med stridsklubba. Vid sidan av det får vi vara med om kanske filmhistoriens kraftfullaste dop och höra en komisk version av Galaterbrevets ord om att bära varandras bördor (Gal 6:2).

Le frère du guerrier

Betyg: 3 monument

Som en westernfilm, men den utspelas i Frankrike på 1200-talet. Ändå samma tydliga skillnad mellan god och ond, samma banditer, samma hästar, samma tveksamma prästerskap, samma tal om Gud och samma storslaget vackra landskap och samma ensamma gård med en ensam vacker kvinna. Här står dock läskunnighet och örtkunskap i centrum, även om det skjuts en hel del armborstpilar och huggs med knivar och svärd när banditerna slår Arnauld sönder och samman så han tappar minnet och brodern Thomas måste hjälpa honom och familjen tillbaka till möjligt liv och hämnd. Tyvärr hänger inte berättelsen helt samman.

En analfabets vetgirighet och läshunger möter kyrkans motstånd och förakt. Ändå segrar vetgirigheten i slutänden! Mest udda är nog ändå skoinläggen - vad jag vet förekommer de inte i westernfilmer.

Ironclad - Battle for Blood

Betyg: 3 monument

Det tydligaste är ljudet. Ljudet av kroppar som tar emot slag, som möter svärd, där pilar sätter sig fast. På ett obehagligt sätt är de ljuden förstärkta till ett sorts grymt soundtrack. Vi befinner oss vid den skotska gränsen, året är 1221 och de skotska klanerna härjar de fästen som engelsmännen byggt i en sorts kombinerad försvars- och erövringsstrategi. Hela landskapet, de orörliga bergen, den järngrå himlen, årstiden som aldrig tycks förändras, känns uråldrigt och kan mycket väl vara hämtat från 1200-talet. Kanske också grymheten, men det är nog mest en fördom.

En borg står i centrum för klanernas anfall, en borg som måste köpa legoknektar till sitt försvar. Riddare som pendlar på gränsen mellan ädelmod och arrogans. Klanledaren är gammaltestamentlig i sin sorg och sitt rop efter den döde sonen, men mest ekar Lutherpsalmen "Vår Gud är oss en väldig borg" i bakgrunden (författad 300 år senare). Borgen tycks dock viktigare än Gud - men inte lika pålitlig! Ändå öppnar slutet för en tredje Ironclad film.

Robin Hood (2010)

Betyg: 5 monument

Trots mina vänners ganska svala kommentarer om den nya Robin Hood-filmen var jag väldigt sugen på att se den, insåg jag när jag väl satt mig i biosalongen. Och oj vad bra det var!

Det jag hört, från mina smått besvikna vänner, är att den är för mycket Gladiator. Och det stämmer väl, men Gladiator är ju inte en dålig film. Robin Hood är lik, främst p.g.a. samma skådis i huvudrollen, och att det är mycket slagsmål. Men Robin Hood (filmen) har mycket mera värme och humor, vilket passar väl in i det annars våldsamma 1200-tal som filmen utspelar sig i. Det är även en annorlunda Robin Hood-story, med väldigt lite "springa i skogen" och mera fokus på det större politiska spel som kretsar kring England-Frankrike relationen, Richards och Johns relation samt att förråda, förrådas och bli utsvulten av sitt eget land (eller snarare kung).

En minnesvärd scen är när Robin Hood (Robin Longstride heter han i filmen) frågar Marion ifall hennes make var "A good knight?".
Hon svarar "It was short, but sweet?
och Robin säger "No, I meant: he was a good knight?
Väldigt roligt i sammanhanget, och beskriver väl den lätt tryckta relationen som Robin Longstride och Marion har.