Storslagna vyer, snygga huvudbonader och en viss trohet till bibeltexten. Men där avvikelserna finns skapar de problem. Dels med den kollektiva historien. Här blir det som är en kollektiv uppgörelse en envig mellan de två faraoniska bröderna: Ramses och Mose. Även om Mose i slutscenen erkänner israeliterna som sitt folk. Det andra är gudsbilden. Med en presentation av Gud som en 10-årig pojke händer det något med Guds auktoritet. När denna pojke dessutom visar sig grälsjuk och grym, samtidigt som han måste försvara sina handingar tappar berättelsen i trovärdighet. Gud verkar aldrig genom Mose, utan vid sidan av på egen hand och ibland mot Mose vilja. Mose blir utelämnad åt sig själv och gud får inte vara Gud.
Annars en god representant för "svärd och sandal"-genren. En filmgenger jag tidigare inte kände till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar