Legend of the Demon Cat

Betyg: 4 monument

En fantastisk berättelse från sagans Kina. En tid då magi var verklighet och kejsardömen kunde falla på grund av poesi eller passionerad kärlek. Den nuvarande kejsarens död föranleddes av mötet med en mystisk svart katt. En japansk andeutdrivare som var på plats ser den också och tillsammans med en alltför talträngd poet vill han förstå vad den mystiska katten är, eller vem det är för det rör sig om en demon med förmåga att mörda människor eller tvinga dem att följa kattens vilja. Med hjälp av poesin, en särskild kärleksdikt, närmar de sig gåtans lösning. En lösning som ligger trettio år tillbaka i tiden och handlar om brinnande kärlek, svek och ett tredje alternativ mellan liv och död. 

Vackert, stillsamt och stundtals lite roligt. Udda karaktärer och märkliga miljöer. Märkligast är hur andeutdrivaren med hjläp av tecknade solkors = hakkors räddar en förgiftad kvinna från döden. Just dessa hade varit svåra att använda i en europeisk film.

Ahes of Time

Betyg: 4 monument

 

Filmbilderna är poesi, färgsättnigen är psykologi, skuggorna är levande, striderna är dans, samtalen är filosofi och berättelsen en saga. En saga om förluster. Någon förlorar synen, en annan minnet, en tredje ett finger, en fjärde en man, en femte en älskad kvinna - men den värsta förlusten av alla är förlusten av minnet. Just det som det magiska vinet medför.

En svärdsman har sökt sig till öknens ensamhet där han låter andra utföra de uppdrag han själv väljer att inte acceptera. Till slut blir han ensam kvar med sina minnen och återvänder. Allt inleds med ett buddistiskt citat: "Flaggan vajar inte. Vinden är stilla. Det är människans hjärta som är i uppror".

Kill BIll Vol.2

Betyg: 2 monument

Mycket svagare än första delen och det var nog inte meningen att det skulle bli två filmer. Svagare och tråkigare både färgmässigt och berättartekniskt. Ändå får vi nu veta vad som föregått massakern på bröllopsgästerna - vilket faktiskt bara var själva övningen inför bröllopet. Bruden visar sig vara yrkesmördare och ville på grund av sin graviditet lämna våldet bakom sig. Detta kunde hennes gamla kumpaner inte tillåta och därför slog de till. Att det kan vara svårt att lämna destruktiva gängmiljöer vet vi, här blir det väldigt tydligt. 

När alla är döda föds ändå någon sorts hopp genom det barn hon trodde hon hade mist. Bäst är Samuel Jackson som Rufus Thomas, organist på bröllopet.

The Promise/Wu ji

Betyg: 2 monument 

Snyggt gjort, med körsbärsblom som sakta faller och stridande som snurrar i luften. Men en ganska tunn berättelse. En ung flicka gör en överenskommelse med gudarna om att hon ska få all världens rikedomar, men de män hon kommer att älska ska tas ifrån henne. Som barn är det ett enkelt val. Senare möter vi henne som missnöjd drottning då hennes make av misstag blir mördad av en slav som klätt ut sig till general. Just förklädnad är en del av berättelsen, generalens karmosinröda rustning har stor betydelse, liksom en svart kappa av korpfjädrar. Slaven, generalen och usurpatorn blir en triangel runt kvinnan. 

Det är flera löften som ges, varav några om bryts i samma stund. Men vad det egentligen är som avgör om löften bryts eller inte får vi inte veta. Här förekommer folkmord, och människor som kan springa snabbare än tiden. Den onde får till slut sitt straff, men frågan är vem som segrar.

Kanonbåten San Pablo

Betyg: 3 monument

Vad händer med dem som inte villl ta ställning i pågående konflikter? Det skulle kunna vara grundfrågan i denna mastodontfilm från 1966 (3 timmar och 16 minuter) med Steve McQueen som maskinisten Holman på den skruttiga kanonbåten San Pablo som ska skydda amerikanska intressen i Kina under förrevolutionär tid; sent 1920-tal. Inbördeskrig pågår, Chiang Kai-Shek är fortfrande progressiv och antikolonial medan kommunisterna börjar växa som politisk och militär kraft. I detta minfält av främlingshat och rasism följer Holman sitt hjärta och sin humanism förr än tar parti för förtryckarna eller de förtryckta. Mellan missionärernas tro på kinesernas förmåga att själva styra sitt öde och militärens förakt för kineserna som ett folk av kuvade kulis, försöker han vara neutral i sitt maskinrum. Det går inte så bra.

Steve McQueen är med i i stort sett varje scen, ibland som centrum, men oftare som en sorts betraktare, en som inte riktigt deltar. Det gör han bra, lite trulig så där. Det är en bra historia där ensemblen i sig speglar kolonialismens idé - med nästan enbart västerländska skådespelare, kineserna är statister - vilket är tidstypiskt, men idag märkligt. En snygg manlig form av sorgberabetning (kolskyffling) och en udda vigsel helt utan präst hör till det som sticker ut.

Shanghai

Betyg: 3 monument

Det är fyrtiotal och vi befinner oss i Shanghai dagarna före Japans attack mot Pearl Harbour, vilket innebär att USA ännu håller sig utanför kriget och i det mångkulturella Shanghai försöker amerikanerna balansera mellan arroganta japaner, självgoda tyskar och undertryckta kineser. En amerikansk journalist med nazistsympatier (John Cusack) anländer för att tjänstgöra på den engelskspråkiga dagstidningen. Dock är han inte alls nazist, utan spion på uppdrag att söka efter en försvunnen kollega. Spåren leder till den kinesiska undre världen med både medlöperi och motstånd mot japanerna. 

Snygga kostymer och miljöer, men lite för uppenbara kulisser ibland. Det är ett spännande spel mellan dag och natt. Dag då allting pågår som vanligt, natten då vad som helst kan hända. Nästan som i psykoanalysen - dock med den skillnaden att det nästan alltid regnar under nattens timmar. Det är spännande och blir det alltmer då slutet inte är som vi skulle kunna förvänta oss. Människan är större än ideologierna. Som i Grundtvigs ord: "människa först, kristen sen".

The Great Wall

Betyg: 3 monument

Ett möte mellan kinesisk kollektivism och västerländsk individualism i en påhittad dåtid när europeerna ännu inte börjat bruka svartkrut. Ett par äventyrare tar sig till Kina för att försöka få med sig svartkrut hem - en mytisk produkt de bara hört talas om. Väl framme vid den kinesiska muren får de erfara krutets verkan i striden mot de monster som den stora muren ska skydda mot. Monstren är också de kollektiva, men styrda av en drottningen som ständigt kräver mer och mer föda. Så skulle vi kunna se det som en skildrig av kinesisk moral, västerländks liberalism och barabarisk diktatur. I den jämförelsen framstår kineserna som de mest sympatiska. I grunden är det en film om tillit contra girighet - det skulle kunna vara en film med en kristen grundton, men den är kinesisk och begreppet tillit är inte det mellan Gud och männsikan, utan mellan människa och människa.

Dock har de snygga trummor, snygga och gigantiska hörlurar, snygga truppuppställningar och snygga begravningslyktor. Dessutom flyger de i luftballong.

Den siste kejsaren

Betyg: 5 monument

                      PuYi - den siste kejsaren av Kina

En i alla hänseenden storartad film: musiken, kostymerna, statisterna, scenografin, kameraarbetet, skådespeleriet ... En skildring av "världens ensammaste pojke", den siste kejsaren av Kina, som när han som barn abdikerat ändå tvingas bo kvar instängd i Den förbjudna staden tillsammans med tusentals tjänare. Livet pågår utanför murarna, förändringar och modernitet, men han kan bara ana och höra det - aldrig se förrän han fördrivs därifrån 1924, 18 år gammal. Sedan följer vi honom dels som dandy i Tianjin, dels som japansk lydkejsare i det ockuperade Manchuriet, och dels som fängslad landsförrädare i revolutionens Kina. Slutligen möter vi honom som en anonym, fri man i Peking.

Människans frigörelse, revolutionens möjligheter och risker, maktens sötma och frihetens pris, människans bundenhet av historien - många teman att vaska fram i denna berättelse. Kanske vill Bertolucci berätta något om människans behov av att frigöra sig från sin egen historia. Kanske är det därför slutet är så helt enastående fantastiskt. Först när den egna historien besegras är du fri, helt fri. 

Det är vackert, stillsamt och fascinerande. Dessutom ganska historiskt korrekt.

Lust, Caution

Betyg: 4 monument

Det börjar elegant med kvinnornas småprat kring mahjong-spelet. Ett spel som sedan återkommer som en symbol för de borgerliga livet. Vi befinner oss i Kina under Andra världskrigets inledning och den japanska ockupationen. Koumintang står för det nationalistiska moståndet mot japanerna och en amatörteatergrupp engagerar sig. Men allt är liksom en lek, en pjäs - de inser inte allvaret förrän det blir för sent och då har de ingen utväg. Det är grymt, mycket vackert och välspelat om passion, idealism och cynism hopblandat i en våldsam mix.

Kampsång, teater, motstånd och patriotism - men kanske mest en film om längtan, längtan efter något annat bortom nationen, förräderiet och rädslan. Vackert, som sagt!

Mama

Betyg: 3 monument

Ett landskap. Någon kommer in i det från sidan på en avlägsen stig eller en väg. Kameran är fast och vi får följa personen genom hela landskapet till andra sidan av bilden. Kameran stannar kvar någon extra minut i landskapet. Det går mycket långsamt. Meditativt på ett sätt, men alltför långsamt. Och ingen musik, enbart verkliga ljud; fågelsång, motorljud, tystnad.

I grunden en film om arbetets lugna rytm på en liten gård i södra Kina. Det är långt till skolan, det är långt till sjukhuset och all transport sker gåendes trots att det är 1990-tal. Särskilt sjuktransporten till fots genom natten är hjärtskärande, så överlever hon inte heller och vi får följa begravningen med smällare och ålderdomliga ritualer som överlevt maoismen. 

Filmen är uppbyggd kring sju dagar och jag kan inte annat än tänka in skapelseberättelsen - kanske handlar det om hur skapelsen ständigt förnyas. Någon föds, någon dör. Livet går vidare. Sorgligt, men också hoppfullt. 

Bäst är stolarna och när hela skolklassen tillsammans läser högt om Mulan. Svårast är att förstå vem som är vem och vilken relation de har till varandra. 

Once Upon a Time in China III

 Betyg: 2 monument

Den svagaste av de tre första filmerna i serien. Här tonas konflikten med västerlandet ner och intrigen blir på så vis mindre intressant och svårare att förstå. Men fortfarande bär den på moderniteten som budskap där det centrala citatet är: "Strunta i gamla traditioner". I centrum står drakdansen, där rivaliserande Kung-Fu-skolor möts i en blandning av slagsmål och dans, varje skola med sina färger och sina fantastiska drakar med stora snidade huvuden och ringlande kroppar i skolans färger. Det är ett storartat skådespel, men inte så mycket mer. 

Ibland bryter en mer kristen/västerländsk syn på barmhärtighet igenom - annars innehåller den mindre teologi än de tidigare filmerna.

Once upon a Time in China II

Betyg: 3 monument

Det finns något mycket charmigt över dessa filmer, en humanism som bygger på en mix av västerländsk och kinesisk kultur,  med ganska stor övervikt för det västerländska även om alla pratar kinesiska och vi får ta del av Kinas moderna historia med Boxarupproret och Koumintangs bildande. Men allt inom ramen för de här filmernas egen mytologi. I grunden en historia om modernitet, om att acceptera det som kommer och om avmytologiseringen av världen, det vi kallar sekularisering. 

Här blir det kristna korset ett slagträ, de kinesiska gudarna avslöjas som bluff och inget består. En snygg skildring av Markus 13:22 om hur de falska profeterna försöker vilseföra med tecken och under. Bäst är ändå den något romantiska skildringen av kinesiskt gatuliv från tidigt 1900-tal, rentav breughelskt!

The Meg

Betyg: 2 monument

Det är något särskilt med väldigt stora djur, särskilt om de är förhistoriska. I en djuphavsgrav utanför Kinas kust har ett forskarteam upptäckt att bottnen troligtvis inte är en solid botten utan ett köldlås för en värld som varit orörd i miljontals år. Naturligtvis har de rätt, naturligtvis bryts låset upp, naturligtvis äts båtar upp, naturligtvis är hjälten ovillig och hjältemodig, naturligtvis är forskarna nördiga och fåniga, naturligtvis är en av dem snygg, naturligtvis finns här en odräglig riskkapitalist ... nej det sista var nog en udda företeelse. Han räddar ingen film, men ger en sorts perspektiv på forskningens beroende av kapital.

Roligast är att hjälten heter Jonas Taylor - med tanke på Jona bok i Bibeln och den stora fisken det berättas om där. Det är också fint att se hur silvertejp kan komma till anvädning i kampen mot ett jättemonster.

Once Upon a Time in China

Betyg: 3 monument

Koreografi är det första ord jag kommer att tänka på. Koreograferad dans, koreograferad stridsövning, koreograferade slagsmål - det är det väsentliga. Men också det antikoloniala, kritiken mot den europeiska blicken på "den andre", girigheten och likgiltigheten. Wong Fei Hung leder en Kung Fu-skola som vill försvara det kinesiska folkets rättigheter gentemot utländska kolonialintressen och korrupta inhemska ledare. Striderna är fantastiska, tills kolonialmakten sätter in skjutvapen och det blir slakt och allt koreograferat bryter samman. Effektivt!

Mycket kampsport - mer en sorts cirkusnummer än slagsmål bl a en mycket elegant strid med ett paraply som enda vapen, en hel del tramsigheter, men också allvar i sin beskrivning av den amerikanska propagandan för emigration som ren slavhandel. Roligast är scenen när biskopen och hans hjälppräster försöker överrösta den lokala orkestern genom att sjunga Händels Halleluja-kör, det går inte så bra. Tyvärr blir biskopen sedan skjuten, vilket på sitt vis skildrar missionen som en tveksam supporter till kolonialmakten. Intressant i sig!

Den försvunna piloten

Betyg: 2 monument

Alltför sentimentalt, men snygga miljöer; bambuskogar och kinesisk landsbygd på -40 talet. Förutsägbart och endast delvis spännande. En amerikansk pilot störtar med sitt bombplan i det av Japan ockuperade Kina under Andra världskriget. Han tas om hand av civilbefolkningen samtidigt som de japanska trupperna söker efter den försvunna piloten. Det hade kunnat bli riktigt bra, men det saknas nerv. Visst det är otäckt och sorgligt, men det är inte mer än så. Elaka japaner och en alldeles för enkel kommunikation mellan de som inte borde kunna förstå varandra (den amerikanske piloten och den kinesiska unga änkan). Annars regnar det mest.

Filmen berör det fjärde budet om att visa aktning för sina föräldrar (i det här fallet svärföräldrar) 5 Mos 5:16. Kanske bryter Ying på något vis mot det budet, eller ska vi inte blanda in kristen moral i kinesisk miljö? Filmen känns mer västerländsk än kinesisk så det  kan vi nog.

Det röda fältet

Betyg: 3 monument

Vajande durragräs, kraftfulla sånger och en brutal ockupationsmakt. Kina under tjugo och trettiotal, brännvinstilverkning, kärlek och motstånd mot den Japanska ockupationen. I centrum står berättarens farmor som gifter in sig i destilleriet, och runt henne samlas männen. Men trots hennes starka position känns kvinnosynen ganska ålderdomlig, visst filmen är från sent åttiotal - men det hjälper inte. Det fins en handlingskraft hos henne, vilken visar sig i hennes kamp mot japanerna - men också en passivitet i förhållande till männen, alltför ofta accepterar hon att bli buren slängd över axeln.

Det är vackert filmat, men knappast värdigt en Guldbjörn (1988) och en spännande berättelse av nobelprstagaren Mo Yan (2012), dock saknas flera av romanens perspektiv. Mest fantastiskt är bränvinsfaten och sången till brännvinets ära den nionde i nionde. Det något märkliga är att samma okvädingsord används som Avishaj (Serujas son) använder i Andra Samuelsboken 16:9 om den som skymfar kung David.

55 dagar i Peking

Betyg: 5 monument

Kina år 1900 mitt under boxarupproret. Vi befinner oss i Pekings europeiska kvarter bland diplomater, ministrar, blåsorkestrar och soldater. Varje imperialistisk nation, från England till Österrike, vill ha sin del av den kinesiska kakan. De svältande kineserna gör uppror mot det västerländska inflytandet, men vi är en del av Europa och våra hjältar likaså. Märkligt, rent politiskt, men oerhört välspelat. Spännande och med ypperlig dialog. Filmen skildrar i stort sett de historiska händelserna under sommaren 1900.

Det mest intressanta är hur barnen står i centrum. Den franske prästen säger att varje människa är förälder till varje barn. Det är en motkraft mot imperialismen, liksom Ava Gardners fantastiska baronessa - hon styr både sitt eget liv och sin egen död. En fri kvinna mitt bland konventionerna. Det bästa är nog dessa underströmmar som motsäger den imperialistiska tanken om någons överhöghet över någon annan. Och sett ur vår tid med brexit och Trump så visas här det motsatta; hur enighet ger styrka, hur nationer kan samarbeta och därför överleva. En snygg kamp (och vänskap) mellan USA (Charlton Heston) och England (David Niven) förhöjer nöjet. Bara i riktigt bra film kan sådana klichéer uppskattas!

Snygga masscener, fantastiska kostymer, en dräpande hänvisning till Salomos vishet (1 Kung 3:16 - 28) samt en läcker hatt med påfågelsfjädrar (manlig sådan).

Dragon Blade

Betyg: 3 monument

Det börjar i en sorts modern arkeologi och fortsätter sedan med romerska soldater på väg att erövra Sidenvägen. Lite svårt att förstå, men den rättrådige hjälten segrar till slut. Konflikten finns bland de romerska erövrarna, medan de kinesiska försvararna står för fred och försoning. Samtidigt är de skickliga krigare och räds inte något. Men den romerske centurionen är deras överman - vilket inte riktigt känns rimligt. Det är en sak att anföra en armé, en annan att segra i en envig.

Spännande med den etnologiska infallsvinkeln med de olika folkslagen och deras stridsmusik; trummor, basuner, mandoliner (!). I övrigt en lite för rättrådig hjälte om dock en stridbar krigare.

Mest anmärkningsvärt är att vår hjältes sång om fred och försoning möts av de romerska soldaternas nationalistiska hymn. Denna upprepas sedan som slutmusik. Märkligt, då den känns fel både i politiskt och i geografiskt hänseende. Varför denna manskör om fosterlandets storhet i en film som utger sig för att tala om fred och förbrödring?

Kong - Skull Island

Betyg: 3 monument

En vetenskaplig expedition på väg till en ännu outforskad ö med alltför mycket ammunition i lasten. Varför? Vi hamnar i en komplicerad hämndhistoria, där bl a det förlorade vietnamkriget spelar en stor roll. Det ekologiska systemet sätts ur spel när krigsförlusten ska kompenseras. Och med det sätts allas liv på spel. Om auktoritet, hämnd, vad kriget gör med soldaterna, respekt för det levande, en tragiskt missriktad hjältegest och en mycket sen hemkomst.

Snyggt, stundtals spännande, fantastiska varelser, särskilt bufflarna och det märkliga trädstamsdjuret, bra soundtrack med många hits från sent 60-tal och tidigt 70-tal och ett rejält monsterslagsmål som anspelar på nåra rader hos profeten Jesaja:

Den dagen skall Herren med sitt svärd,
sitt hårda, väldiga, skarpa svärd
slå Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan den ringlande ormen,
han skall dräpa draken i havet" (Jesaja 27:1)

(Kong betraktas som en gud och även en båtpropeller kan användas som svärd!)

Alice i spegellandet

Betyg: 3 monument

Det har blivit något annat av Alice än den sjuåriga flickan som kryper genom spegeln. Men det gör ingenting, det är en ganska bra kringhistoria med skepp och handelsvägar till Kina - allt med en tydlig kvinnlig utgångspunkt. Männen är, om inte illvilliga, så åtminstone löjliga. Ibland både och. Alice återser några vänner från förra berättelsen "Alice i underlandet " och möter några nya. I grunden är det en berättelse om att bli trodd och tagen på allvar. Samtidigt som det är en fantastisk film där fantasin och äventyren flödar och tiden nästan stannar upp.

Något får mig att tänka på Lydia som hon skildras i Apostlagärningarna 16:13-40, en stark kvinna som leder sitt eget handelsbolag.