I första scenen,; en självsäker man mitt i bilden. Han dominerar landskapet, floden och höglandet där bakom. I den sista scenen; samme man som förlorat allt, men på frågan om han vill fortsätta leva lyckas han väsa fram ett ja. På ytan en film om en mans gradvisa förfall, elegant skildrat i skäggstubben, smutsen och kläderna som blir allt trasigare, men egentligen en film om kolonialism och människans värde som ett svar på Psaltarens 8:e psalm: "Vad är då en människa att du tänker på henne, att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud..."
Det är fantastiska scenerier och kostymer, magiska möten med djungelns märkliga invånare och på det hela taget svårbegripligt, men snyggt! Att det utspelar sig i Paraguay under sent 1700-tal (ni vet små peruker!) är bara ett plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar