Betyg: 3 monument
Tre kvinnor möts på en förlossningsavdelning. Det är den unga kvinnan (Bibi Andersson), oönskat gravid och som själv försökt göra abort. Det är den levnadsglada kvinnan (Eva Dahlbeck) som intensivt längtar så efter sin baby. Och den nedstämda kvinnan (Ingrid Thulin) som kommer in till avdelningen efter ett missfall. Filmen bygger på Ulla Isakssons manus och får nog sägas vara unik i sitt slag vad gäller ämnesval och spelplats, särskilt med tanke på att den har 60 år på nacken. Jag läste någonstans att utbildad sjukvårdspersonal fanns i biografsalongerna för att ta hand om publik som svimmade vid visningarna.
Även om dåtidens kvinno- och förlossningsvård nog lämnade en del övrig att önska så finns här en oerhört varmt skildrad barnmorska (Barbro Hiort av Ornäs) som möter de tre kvinnorna med tröstande ord, kramar och delad tystnad när ingen tröst finns mer. Männen är staffage-figurer som kvinnorna verkar klara sig lika bra utan.
Det intressanta innehållet och de goda skådespelarinsatserna bär filmen, men den är ändå ganska långtråkig, vilket även Bergman själv uttryckte i sina anteckningar 1958:
"Framgången med Nära livet är mig ofattbar. Jag tycker nog att den är ett snyggt yrkesarbete men så inihelvete bra är den inte. Jag finner den egentligen lite tråkig." (Arbetsboken 1955-1974)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar