Sagan om Ringen: Striden vid Rohan

Betyg: 3 monument

För det första borde den svenska titeln vara Striden om Rohan, för hela kungariket ställs inför sin undergång när förräderi och maktlystnad får styra istället för ädelmod och folkets bästa. För det andra är det förvånansvärt dåligt tecknat, där figurerna inte alls smälter in i bakgrunderna och för det tredje har vi sett det mesta förut i trilogi-filmerna. Ändå lovansvärt om en ung kvinnas kamp för sin rätt att både ha makt och ta ansvar och för betoning av nåd, hopp och fred i en tid av våld och förtvivlan. På så vis blir det en politisk film i vår misogyna, nådelösa och maktfullkomliga tid. Héra blir, märkligt nog, en modern hjältinna i denna krönika om det som hände för så länge sedan att det nu glömts bort.

Kill Bill: Vol.1

Betyg: 4 monument

En oerhört snyggt gjord film, där svart-vit, färg och animeringar blandas. Men mest fascinerande är färgsättningen: bilar, kläder, kvällshimlar, trädgårdsleksaker och frukostflingor. Allt är i lysande, klara färger där rött är den dominerande färgen i detta bloddrypande drama om hämnd och inget annat än hämnd. Och det är ett problem, berättelsen är mycket svagare än själva filmhantverket. En kvinna misshandlas inför sitt bröllop och lämnas som död med övriga gäster. Men hon dör inte utan ligger i koma i fyra år och har under tiden fött ett barn. Efter fyra år reser hon sig stapplande för att hämnas och strax är hon redo. Varför allt detta har hänt får vi inte veta förrän i efterhand i del två. Det är som en ond saga med svart humor där hämnden är motorn, en hämnd som sägs utgå från Guds vilja. Det är lite magstrakt även om Gamla testamentet talar om både en svartsjuk och en hämnande Gud så är hämnden inte människornas sak - det är Gud som hämnas om det ska ske.

Överdrivet, våldsamt, stundtals vackert, ibland roligt med blinkningar till andra filmer. Bäst är det kvinnliga japanska rockbandet.

Zootropolis 2

Betyg: 4 monument

Det är en märklig värld vi lever i när en Disneyfilm uppfattas som politiskt radikal bara för att den säger att vi ska leva tillsammans trots våra olikheter och att de fördrivna är välkomna tillbaka. Men det handlar ju också om ideliga jakter på diverse fordon, fall utför stup, slagsmål med tuffa poliser, lögner, en underbar bäverinfluencer som fixar det mesta och en fantastiskt självupptagen borgmästare. De två poliskollegorna Judy och Nick (en kanin och en räv) har något stort på gång, men motarbetas av avundsjuka kollegor, en motsträvig polischef och en samling skurkar som försöker dölja en mörk hemlighet. 

Fartfyllt, lite för fartfyllt för min del, och roligt med dräpande repliker och udda personligheter. Ytterst välgjort, särskilt reptilernas cajunstad och en klassiskt fin story om vänskap, rättrådighet och ideal. Bäst är när de plöstligt befinner sig på "Burning Mammal"-festivalen, en helt underbar version av Burning Man festivalen som hålls varje år i Nevada öknen. 

Riverdance

Betyg: 3 monument 

Alla dansar, precis alla dansar riverdance: människor i alla åldrar och från olika delar av världen, grodor, får, fåglar och Megaloceros gigantei - de sistnämnda är utdöda jättehjortar, även kallad irländska älgar. Det är jättehjortarna som lärt människorna att dansa och så länge dansen dansas fylls floderna av liv. Eller snarare så att dansen är en fortsättning på flodernas strömmande liv. Om hjortarna faller offer för ”Jägaren”, ondskan förklädd, så upphör floderna, dansen och livet. Men den som ger sitt liv för andra kan motverka Jägarens exploaterande egoism. 

Lite stolpigt tecknade människor, ser mest ut som trädockor, men hjortarna är fina. Mycket irländsk mytologi och irländsk kultur, t ex hurling, i en allmänmänsklig saga om sorg och att våga vara den du är. Bäst är när grodynglen får ben.

American Pop

Betyg: 4 monument

USA:s nittonhundratalshistoria skildrad genom populärmusik och berättad som en släkthistoria med start hos ryska, judiska immigranter. På något vis löper bönen genom hela denna profana historia - från pappan som måste avsluta bönen och därför blir ett offer för tsarens kosacker till sonsonsonen som springer förbi en synagoga i slutscenen där bönen fortsätter. Det är mycket vackert så.

Snyggt tecknat med fantastiskt soundtrack: Elvis Presley, Bob Dylan, Jimi Hendrix, Janis Joplin, The Doors, Grace Slick, Lou Reed, Sex Pistols (?) - för att inte tala om all tidig jazz och blues som jag inte kan eller känner igen. Musiken, den musik som kan förändra människor och samhällen skapas genom smärta och förluster. Kanske är det sant, kanske en romantisk idé, men den bär filmen igenom. 

Gullivers resor (1939)

Betyg: 3 monument

Den andra tecknade långfilmen i USA efter Disney's "Snövit". Intressant att den är gjord utanför Disney studios, men så många gester, idéer och tecknartekniker känns igen från senare disneyfilmer. Välgjord och ganska rolig, men sångnumren har inte överlevt. De är alldeles för sega och det förälskade paret är rätt trist tecknade. Tydligen är det enklare att teckna figurer och gubbar än riktiga människor. Det berättar om en värld där människorna är antingen godmodiga, småklantiga dumbommar eller urtråkiga. Kanske är det så? 

Gulliver lider skeppsbrott och tar sig uttröttad i land på en strand i landet Lilliput. Där fängslas han först, men blir sedan deras hemliga vapen i kriget mot ärkefienden Blefuscu. Samtidigt är prinsen av Blefuscu förälskad i prinsessan av Lilliput och Gulliver blir den som hjälper dem att kunna stå emot krigets enfald och försona de två länderna. Ett budskap i krigets skugga - filmen kom 1939. Bäst är ändå just de enfaldiga kungarna; kung Lilliput den tredje och kung Bombo. Makten avklädd!

Akira

4 monument 

Det är våldsamt, dystopiskt och väldigt, väldigt välgjort. Tokyo förstördes i det tredje världskriget 1988 och nu i framtidens 2019 (!) är Neo-Tokyo uppbyggt igen. Men den kraft som förstörde staden då finns dold i djupa schakt långt under jorden. Dit har bara några få vetenskapsmän och en fascistisk överste tillgång. Men av en slump blir ett tonårigt motorcykelgäng indraget i kraften. En kraft som inte kan stoppas och som bryter ner och förstör mer och mer av staden. Allt exploderar, alt står i lågor, allt rasar samman.

Det handlar om människan, tekniken och Gud. Vem har ansvar? Vem kan kontrollera själva livskraften, som då och då bryter igenom allt annat. Kraften är lika mycket destruktiv som produktiv - det vet vi. Det spännande här är att tanken på Gud som en destruktiv kraft blir politiskt intressant, utifrån hur det evangelikala Amerika tar ställning för destruktiva krafter.

Cat City

Betyg: 4 monument

Mössen i Mousetropolis hotas av agressiva katter - ledda av klassiska gangsterkatter i kritstrecksrandiga kostymer. Allt hopp står till vår hjälte, specialagent Nick Gabrowsky som dragit sig tillbaka och vänt världen ryggen. Men när plikten kallar står han till tjänst. Uppdraget är att ta sig till Pokyo och ta med sig de hemliga ritningarna till ett specialvapen som kan besegra gangsterkatterna. Sagt och gjort, jagad över land och hav klarar han sig ur alla knipor med musens list och snabbhet. Väl hemma igen besegras katterna med hjälp av solidariska vampyrfladdermöss med mexikansk brytning och det hemliga vapnet konstrueras och skrämmer bort de sista katterna. Det är som en variant av Davids kamp mot Goliat.

En parodi på det mesta inom äventyrs- och gangsterfilm, gjord i Ungern men med amerikanska röster för att nå en större publik. Charmigt, ganska roligt och välgjort. Alla, även hjälten, är lite fåniga vilket ger en känsla av att allt är en lek även om de avfyras missiler, skjuts med kulsprutor och kastas granater åt höger och vänster. Roligast är att filmen utspelar sig år 80 AMM (After Mickey Mouse) och så fladdermusorkestern, förstås!

Flow

Betyg: 4 monument

Först möter vi en katt, en liten grå katt som smyger genom gräset och ser sig själv i dammens vattenspegel. Sedan dyker hundarna upp och strax efter dem hjortarna i full fart bort från det som hotar. Katten finner vila i ett övergivet hus. Människorna är borta, försvunna. Sedan kommer flodvågen och allt läggs under vatten; hus, ängar, träd, kullar ... Katten tvingas simma och lyckas ta sig ombord på en sliten segelbåt där en kapivar huserar. Snart dyker en lemur upp och senare en sekreterarfågel och sist en snäll hund. Tillsammans tar de sig genom vattenmassorna, rider ut stormar och lär sig hantera varandra och båten. Så småningom drar sig vattnet undan.

Poängen med filmen är att alla djuren beter sig enligt sitt släkte, de bär inte mänskliga drag och beter sig inte som oss. De gnyr, morrar, jamar och skäller när de vill något - förutom musiken är det de enda ljud vi hör. Ändå kan vi förstå hur de hittar vägar till varandra och blir det som vi människor kallar "vänner". Så tydligt i slutscenen när katten speglar sig i dammen och de nya vännerna är med - de som överlevt vill säga - för döden är lika närvarande som katastrofen. Jag väljer att se den som en ekologisk tolkning av Noaberättelsen i 1 Mosebok, en tolkning där jorden är befriad från oss männsikor.

Bernard och Bianca

Betyg: 4 monument

Det börjar snyggt med musik och bild till de inledande texterna - sedan följer just musik och bild varandra väldigt elegant filmen igenom. En liten flicka hålls som slavarbetare i Djävulsbukten i den Amerikanska södern. Hennes nödrop (flaskpost) når mössens internationella räddningskår som håller möte i FN-skrapans källare och två agenter sänds till hennes hjälp. Men vad kan då två små möss göra? Jo, de kan göra storverk då de samarbetar med andra små och större djur: katter, albatrosser, trollsländor, sumpråttor, sorkar, sköldpaddor med mera. Allt i ett fartfyllt och vältecknat äventyr.

Tro och hopp är grundpelarna för räddningsaktionen. Kanske är det det som menas med att "ha en bön i fickan" som de sjunger om i en av scenerna. Bön kan ju just vara kombinationen av tro och hopp. Bäst är att flickan inte alls är särskilt ängslig av sig och så de grymma alligatorerna Brutus och Nero, särskilt när de spelar på den orgel där Bernard och BIanca gömmer sig; spänning, komik och animation i skön förening. Men roligast är trots allt att trollsländan som mest fungerar som utombordsmotor heter Evinrude.

Aristocats

Betyg: 2 monument

Det kunde varit bra, men storyn är alldeles för svag. En butler råkar överhöra sin matmors testamente där hon vill att hennes förmögenhet ska gå till de älskade katterna i första hand, annars till just betjänten. Han planerar därför att göra sig av med katterna, men misslyckas på grund av allmän klantighet och solidaritet i djurvärlden. Katterna är den alltför älskvärda Duchess och hennes tre ostyriga barn: Toulouse, Marie och Berlioz. Under deras äventyr hamnar de bland annat hos de jazzande katterna under Paris takåsar - klassiskt, men ganska fånigt.

Bäst är de brittiska gässen på turistresa i Frankrike.

Pongo och de 101 dalamtinerna

Betyg: 4 monument

Det är sextiotalselegant tecknat och dessutom en bra histora. Det bästa är att det är Pongo själv som berättar om hur hans husdjur (husse), lever ensam och behöver sällskap och hur han lyckas få honom att träffa ett annat husdjur som senare blir matte. Ironiskt och stilfullt. Sedan följer själva storyn med den onda kvinnan som kidnappar 101 dalmatinerhundar för att göra en prickig kappa av dem och hur de lyckas rymma med hjälp av andra djur och skurkarna till slut får sitt straff.

Vi får vara med om död och uppståndelse, vådliga färder genom natten och en stark solidaritet hundar emellan. Bäst är skymningsskallet.

Alice i underlandet (1951)

Betyg: 3 monument

Mycket elegant och mycket snyggt, på sina ställen ganska roligt - men Alice är för förnumstig och mer en liten dam än en flicka. Det sker inte heller någon utveckling hos henne, hon lär sig inget om sig själv, hon är densamma när hon vaknar i gräset som den som föll ner i kaninhålet. Kanske är det femtiotalet då filmen är gjord som spökar. Själva berättelsen har mer märg än så här. Men det är fint tecknat, med alla figurer och varelser som ständigt dyker upp och försvinner. Disneys specialitet att lägga bilder och händelser till musik får här sitt fulla utlopp. Trivsamt och ofarligt anarkistiskt. Bäst är igelkottkrocketten.

Belladonna of Sadness

Betyg: 3 monument

Det är mycket grymt, men också mycket snyggt och ganska så psykedeliskt - så är filmen också gjord 1973. Det är medeltid och den vackra Jeanne blir utsatt för sexuella övergrepp av slottsherren i den lilla stad hon bor. För att hämnas ingår hon en pakt med djävulen, vilken ger henne både kunskap och magisk kraft. 

Kraftfulla kvinnor som gör uppror, maktfullkomliga härskare, en lismande djävul, digerdöd och medeltida bestraffningar. Historien i sig är inte så intressant det är sättet filmen är gjord som är det speciella. Den är tecknad på ett mycket tidstypiskt sätt, med roterande bilder, färgstänk och flytande tusch. Mycket snyggt, men ganska udda.

Taran och den magiska kitteln

Betyg: 2 monument

En tunn historia som har sin bakgrund i Walesisk muntligt berättande, samlat i Mabinogion. Här finns stora likheter med Disneys "Svärdet i stenen" från 1963, men det är varken lika bra gjort eller lika roligt. En grisskötare som tar hand om en magisk gris utmanar en ond härskare och med hjälp av en handfull udda vänner: féer, en märklig skogsvarelse, en försigkommen prinsessa och en fånig bard, besegrar han ondskan. Men det kräver ett kristuslikt offer - någon måste frivilligt offra sitt liv för de andra. Offerscenen föregriper Frodo och Gollums kamp i Domedagsberget i "Sagan om ringen", men omvänt - dvs de slåss inte, de är vänner, men en måste offra sig. Dock, för att följa kristuslikheten, så är också uppståndelsen en del av berättelsen.

Tunna karaktärer, tunn berättelse med mycket våld och en ondskans herre som är en kopia av Skeletor och skogsvarelsen Gurgi är en söt kopia av Gollum. Intressant är att 80-talet så tydligt lyser igenom med nyliberalismens köp och sälj idéer. När våra hjältar möter de tre häxorna som bevarat den magiska kitteln så blir det varken strid eller magisk kamp, utan ett köpslående. Affärerna framför allt!

Fire and Ice

Betyg 2 Monument

Vackert tecknat, fina landskap och bakgrunder samt välgjorda muskelspel - men ack så tidstypiskt. Tänk dig ett tecknat hårdrocksomslag med stora svärd och lättklädda damer. Skapa ett äventyr utifrån det och fyll på med onda varelser; mörkhyade med gutturala ljud som begår grymheter mot de ljushyade och blonda, vars överlevande krigare blir vår hjälte. Det håller inte. 

Isfolket vill erövra världen med stark magi och en rörlig mur av glaciäris. Mot isen står det sista av människornas kungarike som försvarar sig med drakryttare, eld och lavaströmmar. Iskungen lurar till sig eldkungens lättklädda dotter, som sedan räddas av vår hjälte och hans hemliga medhjälpare Darkwolf. Däremellan förekommer strider med dinosaurier, sjömonster och häxkvinnor. 

Till en del av det tidstypiska hör att här inte fins några gudar, människorna är utelämnade åt sig själva.

Pojken och hägern

Betyg: 4 monument

En märklig berättelse om död och sorg från Andra världskrigets Japan. Mahito flyttar efter mammans död i ett flygangrepp till en småstad med sin pappa och hans nya fru (mammas lillasyster). Huset är fyllt av udda och urgammalt tjänstefolk och strax intill ligger ett mystiskt och, visar det sig, magiskt torn dit Mahito tar sig med hjälp av en närgången häger. Hägern visar sig vara en surmagad gubbe som motvilligt leder honom vidare in i en magisk värld där tiden står still och de ofödda och döda lever. En värld fylld av skönhet och obehagliga fåglar. Denna värld och alla andra världar styrs av en gammal släkting till Mahito som vill ha honom till efterträdare. En gud som leker med byggklossar.

Ondskefulla undulater, hisnande äventyr, de oföddas otympliga andar och mycket annat får vi vara med om utan att egentligen begripa så mycket. Det är fascinerande och stundtals bland det bästa jag sett som tecknad film, men det är också svårt att greppa allt som sker.

Ron rör om

Betyg: 4 monument

En film om vänskap, utifrån bibelorden: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv  för sina vänner." (Joh 15:13) och "inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig" (Ps 23:4). Barney är en av dem som motvilligt går till skolan och än mer motvilligt går ut på rast, en av dem som hellre lägger alla inbjudningskorten till födelsedagen i skåpet än delar ut dem - "då kan de åtminstone inte säga nej". Dessutom har alla på skolan en personlig robot utom Barney (han har istället en georgisk farmor, en get och en frånvarande pappa). Det är inte så konstigt att han är mobbad. Så en dag får han en egen robot - men den är felprogrammerad och istället för att göra honom till en av de andra i skolan blir det tvärtom. Ron är en robot som agerar utanför algoritmerna och trots allt trassel och konflikter blir han den Kristus som befriar dem alla från kommersialismens hot och tvång. Och han är den som är med i de mörkaste stunderna både i ödemarken och i den nedsläckta serverhallen.

Mycket bibliskt, fint gjort och stundtals riktigt roligt - särskilt farmor med sina georgiska eder och farbrodern som betraktades som besatt, men troligen led av nötallergi.

Framåt

Betyg: 4 monument

Om sorg och minnen av den som aldrig fanns. Två bröder - så olika som bara två bröder kan vara - sörjer på varsitt sätt sin döde pappa. Han dog när de var små och den yngste har inga minnen, bara en raspig kasettbandsinspelning av hans röst. De lever i en värld som vår, men med alver, kentaurer, älvor och andra magiska väsen. Dock har magin försvunnit och allt är som i vår värld, ganska trist och vanligt. Med hjälp av klassiskt rollspel (Dungeons & Dragons-typ) söker de efter ett magiskt sätt att få tillbaka sin pappa, om så bara för en dag.

Det är rörande, finstämt och ibland riktigt roligt. Genom filmen byggs lillebrors självkänsla upp genom storebrors fullkomligt sanslösa historier och vilda tilltro till den magi som gått förlorad. När de i slutet har transporterat sin av misstag halverade pappa runt halva världen och i den sjunkande solens sista strålar får tillbaka honom hel är det mycket snyggt gjort. Han är där, fast inte. Det handlar om ett psykologiskt förlopp, men skildrat som en äventyrsberättelse. En riktigt god saga!

Bäst är Hells-Angels-älvorna!

The Hobbit (1977)

Betyg: 4 monument

Det är stillsamt och lågmält, till skillnad från de senare filmerna. Berättarrösten, musiken och de vackra landskapsakvarellerna gör sitt till. En animation före datoranimationens intåg. Allt sammantaget ger berättelsen mer karaktär av saga än av äventyr. Till det kommer också den tydliga moralen om att den som hungrar efter guld hungrar efter för mycket och att det är bättre att dela med sig än att kriga. 

Torin Ekenskölde håller inte med om Ordspråksboken 27:24 som säger "Inte består skatter för evigt eller rikedom släktled för släktled", han menar snarare tvärtom. Till detta den talmystik som delvis utgår från antalet gäster runt bordet då nattvarden instiftades. 

Bäst är den gamla taltrasten som här har en något större roll än i boken.