Köttets lustar

Betyg: 4 monument

Först tycker jag det är segt och lite långtråkigt. Jag funderar flera gånger på att stänga av dvd-spelaren och läsa en bok istället för att se filmen klart. Men så, efter drygt en halvtimme, blir jag helt uppslukad av Víctors livshistoria som innehåller så många bottnar trots att han bara är 26 år. Men kanske är det så när man föds på en buss mitt under värsta Franco-tiden, en tid då ingen vågar gå ut på Madrids gator om kvällen. Kontrasten mellan inledningsscenens tysta och öde gator och det myller av liv som präglar staden i slutscenen blir extra påtaglig eftersom de båda scenerna också innehåller vissa likheter.

Men innan dess är det kärlek och passion på liv och död. Och komplicerade relationer. Och hemligheter som avslöjas och får betraktaren att revidera sin uppfattning av huvudpersonerna. Och rullstolsbasket, med en ung Javier Bardem som måste ha tränat i månader för att kunna köra rullstolen med de rätta knyckarna över basketplanen.

I jämförelse med de andra Almodóvar-filmerna som jag skrev om häromveckan är denna inte lika estetisk och har inte samma fantastiska kulisser och scenerier. Men det finns ett par godbitar och även några himla snygga kameravinklar.

Kika

Betyg: 4 monument

Kika är en film av Pedro Almodóvar som jag inte har sett tidigare. Men jag blir förförd. Den har, trots sina våldsamheter, en lätthet som inte är innehållslös. Kika är en godtrogen och levnadsglad kvinna som först gör mig irriterad med sin barnsliga röst och sitt utstuderade sätt. Men vartefter filmen fortskrider blir jag mer och mer imponerad av hennes person. Hon är den enda ärliga människan, och det är kanske därför hon blir skändligen utnyttjad. Trots detta går honmed högburet huvud mot nya mål i livet. Men innan dess blir hon lurad av i princip alla omkring henne och indragen i sin pojkväns styvfars skumma affärer, som visar sig vara betydligt mer grymma och otäckare än vad vi från början kunnat föreställa oss. Kika är en snygg film. Full av läckra scenografier och kläder - förutom Kikas klänningar så gillar jag Ramóns 90-talsskjortor. Musiken är bra och de utflippade tv-inslagen har en slags inbyggd absurd realism. Och den väcker frågor om bl a makt och mod och ärlighet. En klart bra och sevärd film. Det är ju också ganska humoristiskt att huvudpersonens namn på svenska betyder "titta i smyg" samtidigt som en voyeur spelar en betydelsefull roll i detta kammarspel.

Tala med henne

Betyg: 5 monmuent

Jag har svårt att tänka mig en film som på ett mer komplext sätt ställer frågan om människovärde och integritet på sin spets. Det är oerhört intressant att se om denna välgjorda och mycket intressanta film, och vore det så att jag undervisade om etiska frågor inom sjukvården så skulle jag använda Tala med henne i min undervisning. Här finns alla de svåra frågorna, men inga enkla svar. Istället tvingas vi se när Benigno masserar den medvetslösa Alicia lår på ett alltför intimt sätt samtidigt som han talar med henne om allt det hon tyckte om när hon levde ett aktivit och medvetet liv. Det är svårt att tycka illa om Benigno, och frågan är vad han egentligen gör för fel? På vilket sätt kränker vi en annan människas integritet?

Filmen kretsar kring de två kvinnorna Alicia och Lydia, som båda hamnar i koma, och de två männen, Benigno och Marco, som fascineras av dem. Men det finns många olika berättelser. Det är också historien om Marco och hans dragning till människor med mörka hemligheter. Och om tjurfäktaren Lydias desperation. Och om Benignos isolerade liv och hans kärlek till Alicia. Och om dansen (Geraldine Chaplin spelar f ö en magnifik danslärare). Och om livet och kärleken och livets stora frågor. Och om människans förmågan till medkänsla och sorg. Många tårar är det. Dessutom är det en oerhört vacker film. Vackert foto, vackra bilder.

Inledningen i Tala med henne är efter det att jag har sett Win Wenders fantastiska film om dansaren Pina Bausch ännu bättre än jag tyckte den var första gången. Benigno och Marco möts nämligen just när de ser en dansföreställning av och med Pina Bausch. Förutom dans, tjurfäktning och livets stora frågor finns också en fanatstiskt vacker scen där Caetano Veloso sjunger Cucurrucucu paloma. Observera, att i det youtube-klippet som jag har länkat till så framställs filmen som en kärlekshistoria mellan en man och en kvinna, vilket förstås är en alltför enkel beskrivníng av den här fantastiska filmen.