Stars above

Betyg: 5 monument

En film från Göteborgs filmfestival 2012 som jag fortfarande minns som väldigt bra. Läs om den här.

Tomboy

Betyg: 3 monument

Är hon en pojke? Är han en flicka? Är frågan överhuvudtaget intressant? Laure flyttar in i ett nytt bostadområde och väljer - kanske i en stund av plötsligt ingivelse, eller så är det ett mer medvetet val - att presentera sig som Michael. Det fungerar bra. Inga av de andra barnen på gården funderar särskilt över det. Men hur ska lillasyster kunna hantera det, eller mamma och pappa och hur ska det gå när skolan börjar om ett par veckor? De frågorna får helt enkelt vänta på sina svar...

Det är rörande och spännande och ganska vardagligt med skildringen av barnens lekar under sommarens sista veckor. Här ligger filmens styrka, i skildringen av barnen och deras samspel - som vore det en dokumentärfilm om ett hyreshus i Frankrike. Ändå tycker jag att filmen inte riktigt växer ur den trånga gården, det blir inte så allmängiltigt som frågan om kön och person skulle kunna bli.

Bäst är lillasyster, både allvarlig och smittsamt skrattande.

Faust

Betyg: 4 monument

Storslaget, vackert, märkligt, drömskt. Ändå realistiskt på något vis i skildringen av människornas brutala levnadsvillkor. Dr Faust dissikerar kroppar som hämtats från kyrkogården. Tillsammans med sin assistent letar han efter själen i kropparna, men finner den inte - sitter den kanske i fötterna?I sin strävan efter att förstå pantsätter han sin själ.
Pantlånaren är en märklig varelse, oformlig, vajande, lismande och sanningssägande. Badscenen i tvätteriet är barnsligt otäck i sin kontrast mellan kvinnornas kroppar och tydliga uppgifter och pantlånarens uppenbara malplacering. Han är malplacé, men ändå alltid på rätta stället. I hans spår följer döden även om Dr Faust inte vill tro det. Till slut får han nog, begraver pantlånaren i en av de stenigare delarna av helvetet, där gejsrarna kastar sitt kokande vatten mot himlen och springer mot sin undergång medan han ropar: ständigt vidare
En skildring av människans liv utan Gud. Sökande, irrande mot undergången. Tragiskt.

The woman in black

Betyg: 2 monument

Jag är ingen vän av skräck och spökhistorier. Men det är inte heller så att jag är emot genren av princip. Ta t ex Sleepy Hollow av Tim Burton som är en mycket bra spök/skräckfilm.

En bra spökfilm måste vara något mer än bara skräckeffekterna. Visst fryser blodet till is en kort stund när den svarta damen visar sig i fönstret. Och nog reser sig håret på armarna när gungstolen gungar av sig själv och den mekaniska leksaksapan spelar på sina cymbaler utan att någon skruvat upp den. Men av effekterna blir det ju ingen film. Dessutom är slutet både intetsägande och ganska dåligt. Nej, det här är nog den sämsta filmern som jag såg på Göteborgs filmfestival den här helgen.

17 Girls

Betyg: 3 monument

Vad är ett uppror? Hur gestaltar det sig? I staden Lorient i Bretagne gör flickorna på gymnasiet uppror mot stadens tristess och föräldrarnas hopplöshet genom att bli gravida. Ett märkligt uppror kan man tycka, men för flickorna skapar det en stark gemenskap och en vilja att "inte bli som ni". Men det bär inte, upproret går i stöpet, gemenskapen bryts, samhället/vuxenvärlden behåller makten över deras liv... sorgligt, förfärligt!

Ändå intressant, särskilt tanken på hur en rörelse, en aktion startar - dvs genom att någon startar och andra följer. Fernando Pessoa skriver om detta (citerad i Horace Engdahls "Cigaretten efteråt"):

Jag har skrivit först och främst
därför att andra har skrivit.
Om det aldrig funnits poeter i denna värld,
skulle jag då förmått att vara den första?
Aldrig!

Upproret bygger på att någon vågar börja och att någon annan bestämmer sig för att följa, oavsett bevekelsegrund.

Vackrast och sorgligast är de ensamma flickorna i sina flickrum, inåtvända, tysta, omgivna av barndomens artefakter. Är det här upproret faller samman, dvs i ensamheten mellan barn och vuxenvärld? Kraften och glädjen i flickgänget kan inte uppväga dessas stunder.

Cave of Forgotten Dreams

Betyg: 3 monument

Floden slingrar genom landskapet, som den tycks ha gjort för evigt. Någonstans uppför sluttningen finns en grotta. I grottan finns målningar på väggarna gjorda för 32 000 år sedan. Tiden blir obegriplig i mötet med djuren på grottväggarna, levandegjorda av 3D-tekniken. Hästarna är så vackra, grottlejonen så levande. Varför finns de här? Vem har målat dem? Är det konst eller kult? Vi vet inte, men Werner Herzogs lugna röst leder oss genom grottan, stannar länge vid varje målning, ser linjer, rörelser, komposition...

Det är långsamt, stilla, fascinerande och lite tråkigt.