Betyg: 3 monument
Det här är en sammanhållen film, på något sätt. Kanske är det orkesterrepetitionerna med dirigenten (Victor Sjöström) som knyter ihop scenerna. Eller så är det helt enkelt så att jag gillar filmer där huvudpersonen utvecklas och förändras. Men att det skulle vara någon glädje i att drabbas av en av livets största tragedier, det vet jag inte.... Men temat påminner mycket om Sommarlek som kom ett par år senare. Något annat som också är lika mellan dessa båda filmer är att de hålls samman av föreställningen/konserten och dansen/musiken - Svansjön respektive Beethovens nionde symfoni (med Europa-hymnen).
Orkesterrepetitionerna är fint skildrade och det konstnärliga kollektivet får ett ansikte, för visst handlar det om arbete också. Samspelet mellan Stig (Stig Ohlin) och Marta (Maj-Britt Nilsson) är levande, även om Stig emellanåt beter sig väldigt obegripligt. Dessutom är det fint filmfoto från Helsingborg och delar av nordvästra Skåne. Här finns också de stora livsfrågorna som dröjer sig kvar - eller vad sägs om meningen med livet och vår uppgift som människor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar