Fjord

Betyg: 4 monument

Det börjar med SvPs 231 "Oändlig nåd" (mer känd som "Amazing Grace"). Ett märkligt psalmval för en film som skildrar pentecostal kyrklighet (den kyrkofamilj pingstkyrkan tillhör). För mig är det en traditionell psalm med rötter i andra traditioner. Men låt vara, det kanske är annorlunda i Norge. I vilket fall får vi följa en konservativt kristen familj som flyttar in i en liten stad i Nordnorge. Fjällen, fjorden och Jesus finns där hela tiden, men mest i bakgrunden. Ganska snart blir familjen misstänkt för barnmisshandel och deras fem barn tvångsomhändertas. Filmen skildrar vad som sker i byn och med de människor som blir inblandade utan att egentligen lägga vikt vid vad som egentligen har hänt. Ärendet är inte barnmisshandel utan vad som sker med det öppna, toleranta samhället när någon visar sig inte vara lika öppen och tolerant som de andra - då blir just samhället auktoritärt och toleransen blott en fasad.

Snyggt gjort kring en svår fråga. Hur långt kan vi acceptera andra människors åsikter och trosuppfattningar? Var slutar toleransen? Och varför där och vad beror det på? Till det några mycket bra unga skådespelare som mitt i all uppståndelse ändå bär på hoppet om att det nog är möjligt att leva tillsammans trots allt.

 

Bergakungen

Betyg: 2 monument

Vad är det med norrmän och troll? Hur kommer det sig att så många filmer handlar om troll? Och varför ser trollen ungefär likadana ut i dessa filmer? Se där, svåra frågor. Den här gången är det en folksaga som ligger till grund för berättelsen. Den yngste brodern i en fattig familj är inte som de andra, allt han gör blir fel, allt han tror på skrattar de andra åt och när han försöker gottgöra blir resultatet ännu värre. Men han är en vänlig själ och med det kommer han långt. Med fantasi, vänlighet och en viss mån tur lyckas han besegra inte bara stortrollet Dovregubben utan också den enfaldige danske prins Fredrik. Om han sedan få prinsessan också vet vi inte, hon är inte en sådan som ges bort - hon tar vad hon vill ha. Men i slutscenen rider de bort tillsammans. Han bakpå.

En stark prinsessa, en fånig prins, tre motsträviga bröder, en sorgsen kung och en hel del oknytt som huldror, häxor och "den som bor i tjärnen". Ganska dåligt gjort. Fånigt och tramsigt. Bäst är vidderna och fjällnaturen. 

När de tre bröderna återvänder till fadern ekar det av Bibelns berättelse om den förlorade sonen (Lukas 15:11-32), men tvärtom; sonen återvänder rik, här finns ingen avundsjuka och att det är fadern som ändrar sig. Ändå är det något bibliskt i mötet.

Troll 2

Betyg: 4 monument

"Trollens DNA har mer gemensamt med granar än med människor. -Det är ju för att de är natur". Återigen står naturen mot den moderna civilisationen = kristendomen. Ett troll som varit sövt för forskningsändamål väcks till liv och följer den gamla pilgrimsvägen för att hämnas på Olav den Helige och Nidarosdomen, de som bedrev klappjakt på troll när kristendomen erövrade Norge. 

Det blir en film om det mångkulturella Norge, om hur politiska beslut nuförtiden fattas på känslomässig grund och inte på fakta, om nationalism och internationalism och om hur kyrkan våldfört sig på naturen. Men Olav den Helige får sin upprättelse, 1 Mos 1:3 citeras och vapnen lämnas utan kommentar inför inträdet i helgedomen. Att dopfunten i Nidarosdomen däremot skulle innehålla vigvatten är teologiskt inkorrekt. Trots det är det en av de mest teologiska filmer jag sett på länge. Bäst är att huvudpersonen är Professor Tideman.

Amundsen

Betyg: 2 monument

Mycket is. Is och snö och en hel del isblått ishavsvatten. Men så handlar filmen också om Roald Amundsen, Norsk nationalhjälte och den person som var först till både Sydpolen och Nordpolen (den sistnämnda flög han över med luftskepp). Men att vara först hade sin kostnad i lämnade kamrater, svikna ideal och fiendskap. Han följer inte Bibelns ord om att "ödmjukhet är vägen till ära" (Ords 15:33), tvärtom! Det är ingen hjältehistoria, men ändå alltför romantisk i sin syn på den store äventyrarern, särskilt med slutscenen som faktiskt är helt onödig och borde ha utgått Det är som att filmen både äter kakan och har den kvar, den både hyllar och kritiserar. Kanske i ett försök att vara realistisk, men det blir inte bra film av det. 

Annars kransekage, förfrysta fötter, hemmasnickrad psykologi ännu mer is och en lögn inför kungen.

The Northman

Betyg: 3 monument

Det börjar i religionen och tron på asagudarna och på Hel - den plats där de döda som inte kommer till Valhall (krigarnas dödsrike) samlas. Detta blir redan här problematiskt, då det handlar om krigare som dör i strid och då bör de inte ha med Hel att göra och dessutom skildras de asatroendes Hel i slutscenerna som ett allmänkristet helvete, med inslag av skärseld - dvs som ett brinnande inferno. Men Hel i norrön tradition var trist, grått och regnigt snarare än fyllt av flammande lågor. Men vikingar är de och slåss gör de och ödet tror de på och långhåriga är de, förutom trälarna - som därför ser mer civiliserade ut (och kanske var det också).

Historien är en sorts ytterst förenklad Hamlet-historia; huvudpersonen, vars far dödas och vars farbror tar över både makten och drottningen, heter Amlet för att vi inte ska missa kopplingen. Men mer koppling än så är det inte. Vi får se många vackra isländska landskap, höra ukrainska och något som ska vara gammal norska och det är både spännande och snyggt gjort. Men lite för symboltyngt emellanåt.

Upproret

Betyg: 2 monument:

                                                                                Sultielma, Norge

Om en arbetskonflikt i den norska arbetarrörelsens barndom. Det låter inte särskilt spännande som underlag för en film och det är helt riktigt. Varken handlingen, dramatiken eller skådespeleriet håller måttet. Det blir för romantiskt, för ointressant och för oengagerande. Se då hellre den svenska filmen Bomsalva med liknande tema men av en helt annan klass.

Det är tidigt nittonhundratal, fattigt och kallt - snö för jämnan -  i den norska gruvorten Sulitelma. En svensk ung man hamnar som lärling i ett av de gruvlag som förbereder sig på strejk, samtidigt som han har kontakter med ledningen. I den eskalerande konflikten måste han till slut välja sida. Vi får möta en kvinnlig agitator, förstå att arbetarna bara kan samlas "när finfolket ber till Gud", dvs på söndag förmiddag och se en fullkomligt enorm fåtölj (eller är det en soffa?)

Trolljegeren

Betyg: 4 monument

                                                                                                           Tusseladd

En påhittad dokumentär om Norges ende trolljägare. Några studenter från Högskolan i Volda blir intresserade av en udda björnjakt och ger sig av med kamera, ljud och reporter för att ta reda på mer. Snart har de ett annat spår. En mystisk man som är ute hela nätterna och återkommer med sargad bil och illaluktande husvagn. Till slut ger han med sig  - de får filma honom för att hans arbetsvillkor är så usla, så lite uppmärksamhet kan inte skada (fast hans tjänst är ytterst hemlig). Han jagar troll. Troll som av någon anledning tar sig utanför reservaten där de hålls. Han bekämpar dem med ultraviloett ljus som antingen får dem att spricka eller förstenas/förkalkas. 

Det är helt galet seriöst, med skakig handkamera, rädda studenter, en iskall jägare och en ängslig ansvarig byråkrat. Här förekommer också en veterinär, specialist på troll, som berättar om att trollen inte tål soljus/ultraviloett ljus på grund av att de saknar D-vitamin. Dessutom får vi veta att de äter sten och det bästa lockbetet är betongsten blandat med grillkol! Annars är det så att de hatar kristendomen och de kan känna kristet blod på långt håll. Så frågan om tron är på liv och död! Bäst är indelningen i vetenskapliga undergrupper: Dovregubbar, Hardingar, Tusseladdar, Raglefanter, Rimtursar och Jotunar (några av dem bergstroll, andra skogstroll).

Filmen är upphittad i skogen och filmteamet har aldrig synts till igen efter inspelningen. Allt är mycket märkligt.

Ut och stjäla hästar

Betyg: 4 monument

Om liv och död och hur livet blir, eller inte blir. En äldre man drar sig tillbaka efter hustruns död till en självvald ensamhet, men platsen är fylld av minnen som tränger sig på. Det är vintern 1999, dagarna före millenieskiftet, men det har mindre betydelse. Det som har betydelse skedde en sommar femtio år tidigare: en far och hans son lever enkelt tillsammans, deltar i skörden och fäller skog samtidigt som omständigheterna tvingar dem isär, eller tvinnar dem samman - det beror på hur man ser det. Den ena katastrofen följer på den andra men i slutänden landar allt i en ny kostym köpt i Karlstad.

Det är vackert spelat i vacker norsk natur, men kanske vilar allt på ett alltför tungt allvar. Även en femtonåring kan skratta ibland. Vi får i vilket fall höra Joh 5:24  citeras i sin helhet och vi får träffa både hundar och hästar. Annars mest tystlåtna människor i skogsbygden. 

Kampen om Narvik

Betyg: 2 monument

Om norskt motstånd mot den tyska ockupationen och om norskt samarbete med samma tyskar. Dock inte så enkelt att det ena är rätt och det andra fel. Filmen vill med striden om Narvik som fond resonera om krigets omöjliga val när det gäller liv eller död, frihet eller säkerhet. Det är gott tänkt, men det blir inte helt bra. För mycket tv-serie, för lite film och skådespelarna känns inte övertygande. Kanske landar det i dålig regi?

Men ändå spännande med sprängda broar, grymma tyskar och lika grymma (men mycket trevligare) engelsmän, franska legionärer i snygga mockajackor samt otäcka förfrysningsskador - som försvinner alldeles för snabbt. I centrum står ett barn och - med ord hämtat från SvPs 248 - "barnets sanna väl allena". Dettta väl rimmar illa med krigets krav.

Hedda

Betyg: 3 monument

Sjuttiotalet skiner igenom trots den tidstrogna placeringen av Ibsens pjäs ("Hedda Gabler") i det senare 1800-talet. Men det är något med frisyrerna, kameravinkeln och färgerna som andas sjuttiotal. Filmen följer pjäsen ganska noga, förutom att vi får se de inledande scenerna på ångbåstbryggan som det bara talas om. Pjäsen är fantastisk, men att göra film av den kräver mer än att bara filma en teateruppsättning - om så med lite större svängrum vad gäller scenerna. Det blir lite tråkigt, trots dramats täthet.

 Kanske inte så mycket teologi, mer existentiellt om frihetens yttersta konsekvens: revolverskottet!

Troll

Betyg: 4 monument

Det börjar med en vacker inzoomning i den Norska fjällvärlden som slutar på en fjälltopp med en far och hans tonårsdotter. Fadern inpräntar i dottern att hon måste "tro med hjärtat". Tjugo år senare när en vägtunnel genom Dovrefjell väcker ett sovande jättestort troll måste far och dotter mötas igen för att rädda Oslo från trollets vrede. 

Det låter ganska fånigt, men är bättre än det låter. Här finns ett tydligt miljöperspektiv och en spänning mellan kristen tro och en äldre naturtro där den kristna tron inte förslår - den soldat som ber Herrens bön blir den första att slukas av trollet. Helikoptrar med kyrkklockor fungerar inte heller. Det som till sist räddar den norska mänskligheten (som faktiskt är mycket mindre homogen än väntat) är solens uppgång. Naturen är starkare än människornas konstruerade trosåskådning. Naturtron som en tro med hjärtat i kontrast till religionens tro med hjärnan. Bäst är ändå Siggy, filmhistoriens coolaste hacker!

Avengers - Endgame

Betyg: 3 monument

Det börjar i det mörka, i misslyckandet, i bitterheten, i förtvivlan, maktlösheten och splittringen. En handfull av de gamla hjältarna försöker ännu, men flera av dem har gett upp. Då kommer någon på en vansinnig idé om att utnyttja kvantfysikens udda lagar och resa tillbaka i tiden, göra allt det onda ogjort och därefter ordna allt som det var i historien innan utplåningen av hälften av allt levande. Idén är tveksam och blir mer så när den gemensamme fienden Thanos utnyttjar den.

Ändå kommer det till en slutstrid, dessförinnan har ämnen som moderskap, faderskap och systerskap avhandlats och offer har gjorts. Slutstriden har ganska lite med berättelsen att göra, men behövs för att samla alla avengers igen. Segern vinns till ett högt pris där vi får se en nästintill ordagrann illustration av orden vid begravning ur Book of Common Prayer: "earth to earth, ashes to ashes, dust to dust".

Astrup - flamman över Jölster

Betyg: 2 monument

Filmen om Nikolai Astrup, Norges kanske mest inflytelserika målare. En tämligen konventionell konstnärsfilm berättad i mer eller mindre kronologisk ordning. Det blir ganska tråkigt. Vi får veta väldigt lite om konsten och vad som driver konstnären och varför han målar just de motiven. Då blir det till slut obegripligt att Astrup räknas som en av de stora norska målarna  - varför det? Filmen ger inget svar.

Vi får höra helvetespredikningar om synden, predikningar som i verkligheten var timslånga, vi får också vara med om en fantastisk likvaka och se oerhörda landskap. Men det blir för enahanda och konstnärsromaniskt det hela.

Vågen

Betyg: 3 monument

Om ostadiga berg och opålitliga sprickbildningar. Eller annorlunda uttryckt: om geologi och spänning. För spännande är det när en del av bergsmassiven i Geiranger i Norge börjar ge med sig. Vi får följa geologteamet i deras försök att förstå vad som händer när det händer. Det är dramatiskt och välgjort, men kanske lite för förutsägbart. 

Det är vackert med fjällen och havet och symboliskt när fåglarna ger sig av. Annars är det en del geoteknik som inte säger så mycket och en hel del klaustrofobiska scener i trånga utrymmen fulla av stigande vatten. När Kristian, geologen som egentligen lämnat jobbet som bergsskredsbevakare, vandrar genom det brinnande och totalt förstörda Geiranger kommer Lewi Pethrus psalm ur Den svenska Psalmboken till mig: "Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna..." (SvPs 254).

Den 12:e mannen

Betyg: 4 monument

Nordnorge under kriget. En grupp motståndsmän avslöjas, alla tas till fånga utom en: Jan Baalsrud och detta är hans berättelse om flykten genom ett vansinnigt vackert men iskallt landskap som inte bryr sig ett dugg om människans goda vilja. Tyskarna är honom i spåren medan lokalbefolkningen hjälper till att gömma honom. Problemet är att han är skadad, svårt medtagen, ständigt förfrusen och utan mat. Ändå lyckas han ta sig tvärs över fjällen och till tryggheten i Sverige. Under tiden grälar tyskarna på varandra om varför han kommit undan.

Det är grymt, iskallt, spännande, våldsamt och mycket vackert. Finast är när han flyr med renhjorden. Sämst är drömsekvenserna. Annars fina ingredienser som hemstickade sockor, norrsken, mirakel och samiska samt en, något patriotisk, bön o Guds välsignelse.

The Men`s Room / For vi er gutta

Betyg: 4 monument

Sång och vänskap. Liv och död. Manskören har inskrivet i sina stadgar, mest på skoj, att de ska sjunga på varandras begravingar. Det visar sig bli verklighet förr än de anar. Men först ska de vara förband åt Black Sabbath.

Vi följer repetitionerna inför Black Sabbath-giget, samtidigt som vi får veta att körledaren är döende i cancer. Korta intervjuer varvas med körens sånguppträdanden.Fåniga visor blandas med klassisk pop och rocklåtar: Imperiet, Lou Reed, Billy Bragg. Trams blandas med allvar, skratt med gråt och det är oerhört fint skildrat. Vardagligt och finstämt trots de grova skämten och fåniga visorna. Sällan skildras manlighet så här närgånget och naket. Att de sedan faktiskt uppträder på rockfestivalen är nästan ett antiklimax, då den häftigaste scenen är när den sjunger Billy Braggs  "New England" hemma hos den döende körledaren. Det är stort och starkt!

Max Manus

Betyg: 2 monument

Norsk motståndskamp under Andra världskriget, sabotage och propagandakrigföring mot ockupationsarmén. Även om det börjar i Finska vinterkrigets trauma så skildras det som pojkdrömmar, romantiska äventyr och patriotism. Visst ställs då och då kritiska frågor om motståndskampen, men mest handlar det om manlig fåfänga och manlig självgodhet. Det blir aldrig spännande, inte ens när sprängmedlet apteras någon meter bakom ryggen på de tyska soldaterna. Mest beror det på att det saknas gestaltning, personerna blir inte levande, de är fyrkantiga och endimensionella utan utveckling. Till slut blir det ointressant att följa dem.

Intressant är dock frågan till Gud som Max ställer i slutet. Jag menar att svaret ges av Jesus i Lukasevangeliet ”Låt de döda begrava sina döda” (Luk 9:60). Livet är viktigare än döden.

Gåtan Ragnarök

Betyg: 3 monument

Svindlade vackra bilder från Finnmark. Dock är det inte skönheten som är poängen, snarare att det är en gränstrakt; geografiskt mellan Ryssland och Norge, tidsmässigt mellan vikingatid och nutid och nog också en sorts psykologisk gränstrakt mellan relationernas sammanbrott och sammanhållning. Men egentligen en film om en pappa och en tonårsdotter. Eller helt enkelt en äventyrsfilm om arkeologer, vikingagravar, ett hiskeligt monster och bra barnskådespelare.

En runsten som tros vara en karta visar sig vara en varning. En vän som tros vara pålitlig, visar sig vara den som sviker. En pappa som aldrig håller vad han lovar, visar sig vara den som räddar.

Den mest teologiska referensen är till Uppenbarelseboken (Upp 20:2), det närmaste Ragnarök vi kommer i Bibeln.

Into the White

Betyg: 3 monument

Snö och oändliga vidder. Några soldater isolerade under en snöstorm i en hytte i de Norska fjällen. En maktkamp som böljar fram och tillbaka där övertag också betyder ansvar. Det blir enklare när de lägger ner vapnen och möts över både nations-och klassgränser. Men bara i stugan, så länge de är isolerade. Sedan träder gränserna fram igen. Men försoningen var ändå möjlig en kort stund.

Antydan till existentiellt drama men mest tröttsam manlig vänskap, dock några snygga scener när de klär om till middag, eller när den tyske officeren frågar sin engelske kollega "Är din halsduk av siden?" och svaret kommer som en pisksnärt: "Självklart!". Dessutom en bra kommentar till fjärde budet (5 Mos 5:16) och ett intressant utnyttjande av klassmakt - det är riktigt njutningsfullt.

Flykt

Betyg: 2 monument

Hämnd, våld, död. Och ett förtvivlat men misslyckat försök att vara mor. Två flickor, en yngre och en äldre, tvingas fly för sina liv in i den stiglösa skogen. De rör sig i Digerdödens spår och möter ödegårdar och obegravda människorester under sin flykt. Händelser och tillbakablickar gör att jakten svänger helt om så att den jagade blir den som jagar. Då blir det mindre spännande, vi vet hur det kommer att sluta.

Egentligen handlar allt om hämnd. Hämnden som den enda vägen ut och bort. Hämnden som befriare och möjliggörare. Långt från kristendomens tal om förlåtelse - här finns en antydan till förståelse, men inte förlåtelse och det enda tecknet på kristendom är korsen på de hastigt grävda gravarna.

En klumpigt täljd trähäst och ett armborst är de ting som är mest laddade med mening - en mening som hör samman.