Femtonhundratal och renässans, men lika mycket artonhundratal och tidigt nittonhundratal. Scenerierna och kostymerna bryter mellan århundradena, plötsligt en cigarett, en motorcykel, en svart kostym, en man som talar teckenspråk. Det är snyggt gjort, denna lek med tiden och historien!
Egentligen en samling tablåer där händelseförloppet inte är det centrala, utan känslan, relationerna, hur de skiftar - kärleken som vandrar mellan männen, och mellan männen och kvinnan och som ställer till det så illa för dem alla. Vem har makt över vem? Kärlek, död, men också kätteri och sinnlig konst. Men kanske är just konsten en besvikelse. Tablåerna - de uppställda statisterna är fantastiska - men själva tavlorna som målas är inte så bra (i filmen, alltså). Det är svårt att förstå hur kardinaler och biskopar faller i trans över dem, repsektive förfasas.
Vackert är det ändå med ett elegant manus och bra skådespeleri - särskilt Dexter Fletcher som den tonårige Caravaggio är helt oemotståndlig. Roligaste repliken är när kardinalen väcks mitt i natten och citerar Jesaja 48:22 (men det ska vara i den gamla översättningen): "De ogudaktiga får ingen frid".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar