Först är det musiken, sedan den snabba och hårdföra dialogen, därefter estetiken, linjerna, mönstren och skuggspelet. Det är både annorlunda och välkänt. Som en Western-film: den lilla staden, de rivaliserande gängen, uppgörelsen på huvudgatan, de onda och de goda, de smarta och de dumma, de prostituerade och dödgrävaren. Men samtidigt helt väsensfrämmande: skarpslipade katanasvärd, kimonos, saké och böngryta. Mycket mer av köpenskap, mindre av hjältemod, mer intelligens, mindre våld - men samma rättrådighet dock inga gammaltestamentliga referenser.
Intressant är respektlösheten mot överheten, bönetrummorna och helvetesläran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar