Det är något helt annat än Jeanne d´Arc (1948) och troligtvis något helt annat än alla andra filmer som gjorts i ämnet. Skuggor, dagrar, ansikten, rynkor, svettpärlor, tårar - ständigt söker kameran det mänskliga, det fula och vulgära, men i grunden det mänskliga. Teologerna och domarna är grymma, men också rädda, rädda att ha fel, rädda att förlora en själ. Förhöret är på liv och död för alla inblandade och Jeannes kristuslikhet blir mer och mer svårhanterbar för de lärde. Samtidigt understryks ett queerdrag, i det att hon vägrar bära annat än manskläder och det ses som ett stort hot mot både Gud, kyrkan och teologin. Hennes försvar för det får vi aldrig höra, för det är en stumfilm och bara utvalda repliker får vi del av. Sedan lär i princip all dialog vara hämtade från verklighetens förhörsprotokoll.
Vackrast är musiken och ljussättningen och kanske allra vackrast det fantastiska fotot av tortyrmaskinerna. Mest udda är de engelska soldaternas uniformer - som hämtade från det nyss avslutade Första världskriget - och så mannen med glasögon på slutet. Märkligast är teckningen av harpyrian på väggen på vägen in i tortyrkammaren. En bra film är det hur som helst, mycket bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar