Det är grovt filmat, enkelt och dokumentärt men oerhört effektivt. Kulsprutepistolerna står för en sanning, tårarna för en annan. Tortyren för en, bombdåden för en annan. Barnen för en och soldaterna för en annan. Det är en grym skildring av Algeriets antikoloniala frihetskamp, om FLNs uppbyggnad och den hårda franska repressionen. Det är tydligt var sympatierna finns, men våldets smärta drabbar alla. Det intressanta är att vi idag skulle tala om terrorism, medan det i filmen handlar om frigörelse. Den politiska agendan har flyttat sig.
Intressant är också kopplingen mellan frigörelse och muslimsk medvetenhet, bönerna följer motståndsmännen, de blir martyrer och modernismen blir en fransk företeelse - popmusiken och kvinnor med kortklippt hår står på förtryckarnas sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar