Betyg: 4 monument
Fantastisk filmatisering, satt i den tid då Lewis Caroll skrev berättelsen, men samtidigt fylld av absurd brittisk humor som mer påminner om det sena sextiotalets Monty Python (det går att ana var en del av de mer udda monty-python-figurerna kommer ifrån). Alla djur och märkliga varelser spelas av människor i fåniga teaterkostymer, men ytterst mycket mänskliga och det är nog filmens storhet - människan i all sin skröplighet, människan i all sin inbilskhet, människan i all sin dumhet och enfald skildras på ett enastående sätt. Inte vackert, men roligt! Alice är den enda som tycks normal i en galen värld, samtidigt som hon är den som återkommer med frågan "Vem är jag?" Den människa som inte ställer sig denna grundläggande existentiella fråga är dömd att bli både galen och fånig.
Scenografin är lysande, men mest fantastisk är ändå musiken av Ravi Shankar. 1966 måste den ha tett sig utomordentligt udda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar