29 juni 2020

Midway

Betyg: 3 monument

Klassiska stereotyper, den fege som blir modig, den stentuffe som har ett hjärta av guld, akademikern som vågar stå emot, de veliga beslutsfattarna... det som saknas är det sadistiska befälet, men så är det inte en film om rekryter utan om stridspiloter som plötsigt kastas in i kriget då Japan anfaller Pearl Harbor och USA håller på att förlora kontrollen över Stilla Havet. Historiskt korrekt på många sätt, men väldigt vinklat då amerikanerna skildras som vänliga, kamratliga, skojfriska och besutsamma o c h  kärleksfulla medan japanerna enbart lyder order och styrs av pliktkänslan. Annars är nog den återhållna manliga gädjen bäst, när de högsta befälen inom USAs flotta inser att de vunnit striden. Tafatt och nog ganska sanningsenligt.

Förvånansvärt lite teologi för att vara en amerikansk krigsfilm. Det mest intressanta är när skeppspojken frågar varför han ska ställa i ordning som till en kyrka när han inte tror på Gud. Direkt därefter kommer de japanska planen och bombar sönder skeppet de möblerar på. Han överlever, men är bara en bifigur. Kanske ska det inte tolkas?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar