Först är det frisyrerna, fantastiskt vågiga och rödlätta. Troligen det mest signifikativa för en irländare under tidigt 1800-tal. Sedan kommer också ett pistolskott med placeboeffekt, en elegant sammansatt spegel och ett gediget trappräcke. Men egentligen handlar det om att offa sig för någon annan, att ta på sig skulden för något du inte gjort. Kärlek och klass lyser igenom denna film som mer nystar upp ett mysterium än avslöjar ett brott. En film där just klassmedvetande både förvånar och är kanske filmens starkaste känsla. Starkare än kärleken. Så citeras också ur Lukasevangeliets liknelse om den rike mannen och Lasaros: det "gapar en klyfta mellan oss och er" (Luk 16:26). Klassklyftan!
En melodram på sitt sätt, men subtil och välspelad och naturligtvis välgjord med Alfred Hitchcock som regissör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar