Som West Side Story, men istället för italienare i New York, grekiska tvättsvampsdykare utanför Floridas västkust. Nog så bra. Mycket hav, mycket technicolor, mycket musik, mycket femtiotal och en hel del stereotyper. Men det är på något vis hederligt hantverk, snällt och godhjärtat trots en del slagsmål och ond bråd död. I botten handlar det om etniska konflikter, men än mer om rädsla. Rädsla för att den älskade inte ska komma hem igen, rädsla för att bli kvar på havets botten, rädsla för de andra.
Speciellt med kombinationen korstecken och cigarr. Det snyggaste är ändå pappans stickade yllemössa som han bär under dykardräkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar