Det finns ett ryckigt och lite stirrigt tempo i den här filmen, åtminstone inledningsvis. Kanske speglar det huvudpersonen Violette Leducs (1907-1972) inte helt psykiskt stabila person. Inledningsvis är det också intressant hur lite som händer utanför de scener vi får se. Det är som om allt som sker ryms där på filmduken. Fascinerande. Men den där magiska stämningen håller tyvärr inte i sig i de dryga två timmar som filmen pågår. Trots detta är det en bra och intressant film om en för mig hittills helt okänd författare. Läs mer i recensionen i Sydsvenskan, där recensenten uppfattar filmens inledning helt annorlunda.
Simone de Beauvoir var Violettes goda vän, författarkollega, mentor och finansiär men också föremål för Violettes kärlek, under alla år obesvarad av Simone. I recensionen jag länkat till ovan skriver Annika Gustavsson: Hennes totala besatthet av auktoriteten och mentorn de Beauvoir gör Lena Anderssons Ester Nilsson i ”Egenmäktigt förfarande” till en blek kopia. Och så är det!
Något av det bästa är nästan hur klädmodet nästan omärkligt växlar, från 1940-talets omöjliga hattar och långa snäva kjolar till 1960-talets korta, färgglada klänningar. Simone de Beauvoirs kläder är otroligt snygga! Och likaså inredningen i hennes lägenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar