Det är något särskilt med ljuset, med färgerna i Turners målningar. Men det är inget särskilt med ljuset eller färgerna i filmen. Överhuvudtaget har filmen ganska lite med måleri att göra, vilket är synd. Istället handlar det om Wiliam Turners relationer till olika kvinnor och kollegor, och inledningsvis en fin relation med pappan. Relationerna är en aning svårbegripliga och det blir ganska stereotypt, beroende på att Timothy Spall är en ganska stereotyp skådespelare. Bra, men just stereotyp. Fint är att de allra flesta skådespelarna är äldre, här finns inga unga snygga människor - ganska skönt att slippa!
Snygga kulisser, snygga tavlor, men alltför mycket grymtande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar