Det är något särskilt med engelsk fackföreningsrörelse - den gör sig bra på film! Ett gäng homosexuella aktivister börjar stödja den pågående gruvarbetarstrejken och väljer att själva resa dit för att visa sitt stöd. De tas först emot med kylig tystnad, men sedan värms relationerna upp, danssteg lärs ut och det blir en del ganska osannolika möten i den lilla walesiska gruvarbetarbyn.
Realism och humor, politisk kamp och fina brittiska dialekter - men mest värme och solidaritet när den sexualpolitiska kampen och den fackliga går hand i hand. Rörande, vackert och sant - i Prideparaden sommaren 1985 går gruvarbetarfacket med sina fanor främst i tåget.
Det är en oerhört vacker skildring av solidaritet, jag grät större delen av filmen enbart av rörelse. Men frågan är om det är en så särdeles bra film?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar